Tidigare DN-journalisten Sven Anér har kallat till presskonferens i sin lägenhet i Uppsala för att lansera sin nya bok Staten tog Olofs liv. I kallelsen utlovas "dramatiska avslöjanden om mordet på Olof Palme".

Utskicket har gått ut till 14 redaktioner, på ett bord väntar några flaskor Ramlösa och i ett hörn ligger en trave nytryckta böcker. Men det är bara UNT som dyker upp.

Den 94-årige privatspanaren har ägnat 30 år av sitt liv åt Palmemordet och sitter inne med oceaner av fakta. Han rabblar klockslag och namn som ett rinnande vatten men ändå har en i stort sett enig journalistkår slagit dövörat till.

Artikelbild

| Envis. Vid sidan av sina böcker har Sven Anér gett ut över 100 utgåvor av sitt nyhetsbrev om Palmemordet. Han börjar känna sig sliten och funderar på att "ställa sig i kulisserna", som han uttrycker saken.

– Jag är van vid att tidningarna säger att de ska komma när jag släpper en bok men de dyker aldrig upp. Då har någon höjdare på tidningen gett nya direktiv; Nej för helvete, det är ju Sven Anér, det jobbet åker vi inte på.

Ändå är det långt ifrån en bruten man som tagit plats i soffan inför presskonferensen, iklädd vit skjorta och röda hängslen. Han redogör för sina teorier och namnger dem han menar ligger bakom mordet på den dåvarande statsministern.

– Jag har berättat om det här i åratal men får ingen att lyssna. Jag jobbar ständigt i motvind, varje timme, varje dag, säger Sven Anér.

Han har en i det närmaste ofattbart stor produktion bakom sig. Enbart det nyhetsbrev han gett ut om Palmemordet omfattar över hundra utgåvor. På frågan vad som drivit honom att fortsätta med detta, år efter år, blir svaret att det är yrkesuppdraget som journalist och jakten på sanningen.

Artikelbild

Han driver tesen att mordet beställdes av en person i den nära kretsen kring Olof Palme. Den som höll i pistolen var en polis inom Stockholmspiketen och titeln på en av hans böcker bär polismannens namn.

Enligt Sven Anér består bevisningen bland annat av vittnen som ska sett polismannen med pistol och walkie talkie en minut innan dådet. Vittnena ska sedan tidigare ha varit bekanta med polisen och pratat med honom alldeles innan mordet.

Att Lisbet Palme skulle ha blivit beskjuten som hon själv uppgett ser Sven Anér som ett påhitt. Trådarna är många och det som kanske mest av allt sticker ut är den kända person han pekar ut som organisatör av mordet.

Vad säger du till dem som tycker att du är helt ute och cyklar?

– Jag kan bara säga att det här är sanningen.

Du anklagar namngivna personer för mord utan att de ens är åtalade. Du skulle kunna bli dömd för förtal.

– Ja, det är glasklart att jag kan bli. Jag har skrivit till Riksåklagaren att jag gärna vill bli åtalad för förtal. Det skulle rensa luften.

Är du bitter över att ingen lyssnar på dig?

– Nej, det är inte min läggning. Som journalist på DN hade jag en viss renommé men jag har blivit en spottkopp.

Sticker man ut hakan så långt som du kan man få en smäll.

– Ja, men jag kan inte vara en daggmask.

Sven Anér säger att han nu kan ha skrivit sin sista bok. Han känner sig sliten och fingrarna är inte lika flinka som förr på tangentbordet. För några veckor sedan fick han ett brev från en av de privatspanare han håller som högst.

– "Jag tror inte på dig", skrev han. Då gick jag ner för räkning, åtminstone en kvart.

Hustrun Lena, som hela tiden finns i närheten i lägenheten, erbjuder kaffe. Han beskriver henne som tålmodig under alla hans år med Palmemordet.

– Någon gång har Lena frågat mig: "Måste du fortsätta?"

– Mitt svar till henne blev: "Ja!"