– Pappornas betydelse för sina döttrars attityder till mat och ätbeteenden är förmodligen underskattad. I mina studier har pappans attityder till mat och ätande särskilt stor betydelse för flickor i förpuberteten och puberteten.

Det säger beteendevetaren Josefin Westerberg Jacobson vid Institutionen för folkhälso- och vårdvetenskap, Uppsala universitet. Ju mer fixerad pappan själv är vid mat, sitt eget ätande och sin egen kroppsvikt, desto högre är risken för att dottern på några års sikt ska ha liknande attityder och utveckla någon form av stört ätbeteende.
– Över huvud taget verkar familjen spela en viktig roll för flickors ätbeteenden, både på gott och ont. Regelbundna matvanor och att äta gemensamma måltider verkar skydda mot stört ätbeteende, säger Josefin Westerberg Jacobson.

Slutsatserna bygger på en studie som vid upprepade tillfällen under upp till sju år följt mer 1 000 flickor i åldrarna sju till 15 år i Uppsala län och de flesta av deras mammor och pappor. Alla besvarade vid upprepade tillfällen frågeformulär om sina attityder till mat, ätande och sin egen kroppsvikt, och om sina måltids- och motionsvanor.

Den i särklass viktigaste ”riskfaktorn” för att på några års sikt utveckla ett stört ätbeteende – i form av till exempel upprepade bantningsförsök, slopade måltider, hetsätande och extrem kontroll över mat, vikt och kroppsform – var en önskan om att vara smalare än man är. Med stigande ålder ökade andelen flickor som önskade sig smalare. Inte oväntat var denna önskan vanligare hos flickor i högre än i lägre viktklasser.
– Men oavsett ålder och oavsett viktklass löpte flickor som önskade sig smalare flera gånger högre risk än flickor utan denna önskan att utveckla ett stört ätbeteende, säger Josefin Westerberg Jacobson.

Redan så tidigt som i sjuårsåldern önskade var femte flicka att hon var smalare och var 20:e hade försökt gå ner i vikt. Sju år senare hade andelen som ville bli smalare fördubblats och var tredje flicka aktivt försökt att gå ner i vikt. I gymnasieåldern önskade en klar majoritet, över sex av tio, att de var smalare och närmare hälften hade försökt banta!
– Det är tydligt att det råder ett smalhetsideal i samhället, som flickor tidigt tar till sig. Det är viktigt att vi förhåller oss kritiska till detta ideal, särskilt i familjer och skolor, säger Josefin Westerberg Jacobson.

Men även om smalhetsidealet är en slags samhällsnorm ökar andelen pojkar, flickor och vuxna som är överviktiga och feta. Och kanske bidrar faktiskt smalhetsidealet till denna ökning. Störda ätbeteenden i form av att till exempel inte äta någonting på en hel dag eller att hoppa över vissa måltider, speciellt frukost, är i själva verket kopplade till ökad förekomst av övervikt.
– Störst chans att gå ner i vikt, om så behövdes, i min studie hade flickor som använde mer hälsosamma metoder som att äta mer hälsosamt och röra sig lite mer, men även de som uppgav att de inte använde någon viktminskningsmetod alls, säger Josefin Westerberg Jacobson.