Det framgår av en nyligen gjord studie vid Uppsala universitets barn- och babylab, som publiceras i vetenskapstidskriften Scientific Reports.

– Den här sortens smittsam förändring i pupillstorlek är ett välbelagt fenomen i studier på vuxna. Att den finns utvecklad redan hos bara några månader gamla barn har däremot inte tidigare varit känt, säger forskaren och psykologen Christine Fawcett, som är huvudansvarig för studien.

De allra flesta känner säkert till och har personlig erfarenhet av att gäspningar kan smitta. Utanför forskarkretsar är däremot "pupillsmitta" en rätt okänd företeelse, även om den sannolikt är minst lika vanlig.

Artikelbild

Christine Fawcett

– Fastän vi normalt inte ens märker av den spelar pupillsmitta förmodligen en viktig roll i det sociala samspelet människor emellan, som ett tecken på att vi är känsliga för och svarar på hur andra känner sig och mår, säger Christine Fawcett.

I studien vid barn- och babylab fick fyra till sex månader gamla barn i slumpmässig ordning titta på fotografier på vuxnas ögon med varierande pupillstorlek på en bildskärm. Samtidigt som barnen såg bilderna registrerades storleken på deras egna pupiller med speciell teknik.

Precis som hos vuxna visade det sig att barnens egna pupiller vidgades när de fick se ögon med vidgade pupiller. Synen av ögon med normalstora eller små pupiller framkallade däremot inga förändringar i storleken på barnens egna pupiller.

Den viktigaste orsaken till att pupiller ökar i storlek är att ögat behöver släppa in mer ljus när det mörknar.

Men även känslor kan påverka pupillernas storlek, som till exempel att känna sig rätt, förvånad eller intresserad av någonting kan få pupillerna att vidga sig.

– Att vi kan registrera pupillsmitta redan hos bara några månader gamla spädbarn är ett tecken på att den spelar en viktig roll för vår normala sociala och känsslomässiga anpassning, säger Christine Fawcett.

De 48 barnen som deltog i studien var alla friska och hade visat en normal utveckling.

– I framtida studier hoppas vi också kunna undersöka om pupillsmitta förekommer hos barn med kognitiva och emotionella störningar som till exempel autism. Om den gör det mindre uttalat kan kanske ett slags pupilltest användas inom diagnostiken av sådana störningar, säger Christine Fawcett.