2017 fyllde SLU 40 år och hade drygt 3 700 helårsstudenter. Vid 50-årsjubileet år 2027 ska antalet ligga mellan 7 000 och 8 000.

– Vi siktar högt, men det är rimligt. Då skulle SLU bli lika stort utbildningsmässigt som Örebro universitet eller Chalmers tekniska högskola i Göteborg, säger Karin Holmgren.

Vi sitter i konferenslokalerna med utsikt genom stora fönster över det campus på Ultuna som vuxit fram under de senaste tio åren. Karin Holmgren säger att hon gör bedömningen att SLU har kapaciteten för studenttillväxten, men att det krävs ett visst nytänk runt moderna undervisningsmetoder och distansutbildningar för att lyckas.

Artikelbild

| SLU jobbar i ett projekt med sitt varumärke för att bredda bilden bortom den klassiska lantbruksproduktionen. Den eviga frågan om universitetets namn kan bli aktuell igen.

Men det är inte outnyttjad kapacitet som är motivet till visionen, utan samhällets utmaningar och de behov de föder.

– Samhället måste hitta metoder för att leverera energi, mat och material inom vår planets gränser. För att klara det behöver vi utbilda många fler med de kompetenserna. Vi har alla de här frågorna i vår utbildning och forskning och utvecklar hela tiden våra utbildningar för att möta behoven. Så det här borde egentligen kunna vara enkelt, säger Karin Holmgren optimistiskt.

Företagen i sektorn har redan ett behov av mer arbetskraft och stor efterfrågan finns på agronomer, veterinärer, och skogs- och jägmästare, påpekar hon.

Men förstås finns det hakar. Som att det krävs politiskt stöd för en kraftig utbyggnad av utbildningarna.

– Men jag utgår från att vi har regeringens stöd, de är väl medvetna om arbetsmarknadens behov och är väldigt engagerade i våra frågor.

Hon ser en större utmaning i att få de unga att hitta till SLU. Tiden är förbi när många unga fick en naturlig bild av matproduktion och dess villkor genom att de helt enkelt växte upp på landet och av bara farten lärde sig att det fanns ett lantbruksuniversitet, menar Karin Holmgren. Parallellt med visionsarbetet drivs också ett projekt om SLU:s varumärke - en fråga som varit aktuell allt sedan starten för 40 år sedan. En del av arbetet handlar om att bredda bilden av SLU bortom den klassiska lantbrukskopplingen.

– Vi behöver visa att det inte är höbalar och traktorer man studerar här, utan framtidens utmaningar. Vi vet att många, inte minst unga, är väldigt intresserade av frågorna som vi tar fram lösningarna på. Det gäller att lyckas med den matchningen, säger Sara Arons, kommunikationschef.

Än så länge handlar varumärkesarbetet mycket om att stärka självbilden internt och "bygga bra ambassadörer", som Sara Arons säger, samtidigt som känslan av samhörighet på det geografiskt splittrade SLU ska ökas. Senare kan det bli tal om namnbyten på utbildningar för att göra dem attraktivare och mer lättbegripliga. Även den eviga frågan om universitetets namn kan bli aktuell igen, även om det inte är en fråga just nu.

Visionen finns på pränt och Karin Holmgren har berättat om den för personalen under SLU:s 40-årsjubileum. Om någon månad ska berörda myndigheter bli varse den under en dialog och i slutet av året ska det finnas en färdplan.

– Men det behövs stora förändringar, och för det krävs tid. Jag tror en knäckfråga blir att hitta rätt struktur på våra yrkesutbildningar, så att de blir flexiblare och ger studenterna fler valmöjligheter under utbildningen. SLU:s organisation blir också en viktig fråga om vi växer, liksom vår kommunikation, säger Karin Holmgren.

Hon och Sara Arons ser positiva tecken i tiden. Söktrycket ökar på flera utbildningar, trots att årskullarna är små och arbetsmarknaden gynnsam. SLU:s utbildningsnämnd där Karin Holmgren är ordförande har också tagit beslut om vad man kallar strategiska satsningar på vad hon kallar "utbildningsmotiverade anställningar", lektorat, i ämnen som biobaserad ekonomi, livsmedelssystem, trädgårdsvetenskap och djuromvårdnad. Minst 50 procent av arbetstiden ska gå till utbildning.

Delar av personalen på SLU kommer att få undervisa mer än idag om visionen ska nås, tror Karin Holmgren.

– I dag är det få som har mycket undervisning, undantaget lärare inom utbildning av veterinärer, djurskötare och landskapsarkitekter. De forskare som har tio procents utbildning i sin tjänst i dag får räkna med att det blir 30, 40 procent i stället. Säkert finns de som kommer att säga att de inte hinner, men det får vi hantera då. Undervisning gynnar forskning och vice versa, säger hon.