Det visar forskare vid bland annat Uppsala universitet och Karolinska institutet i en studie som publiceras i tidskriften Journal of Clinical Endochrinology and Metabolism.
– Vi vet att sömnbrist och skiftarbete påverkar ämnesomsättningen negativt och därigenom kan öka risken för fetma och diabetes. Våra resultat talar för att påverkan på så kallade klockgener kan bidra till sådana negativa effekter, säger Jonathan Cedernaes, sömnforskare vid Uppsala universitet och tillsammas med kollegan Christian Benedict huvudansvarig för studien.
Studien omfattar 15 friska unga normalviktiga män som vid två tillfällen, med drygt en månads mellanrum, tillbringade över ett dygn i ett forskningslaboratorium. Det enda som skilde de båda experimenttillfällena åt var om männen var vakna hela tiden eller sov som vanligt drygt åtta timmar under natten.
Båda gångerna togs på morgonen små vävnadsprover från underhudsfettet på magen och muskeln på lårets framsida. Proverna undersöktes sedan för att mäta om sömnbristen påverkat funktionen hos gener som är viktiga för styrningen av dygnsrytmen.
Svaret blev ja. I flera fall var aktiviteten hos sådana klockgener annorlunda efter vaknatten jämfört med efter natten med normal sömn. Efter vaknatten hade ett par av klockgenerna också fått kemiska förändringar, så kallad metylering, som påverkar hur de slås av och på.
– Vi är därmed först att påvisa att störd nattsömn hos människor kan orsaka sådana så kallade epigenetiska förändringar och att det sker i klockgener. Att förändringarna uppstod så snabbt som efter en enda natt var också överraskande, säger Jonathan Cedernaes.
De uppmätta förändringarna av hur de så kallade klockgenerna regleras vad dock inte desamma i fettvävnaden som i muskelvävnaden.
– Detta tyder på att dessa så viktiga molekylära klockor inte längre var synkroniserade mellan olika vävnader, något som vi vet kan störa ämnesomsättningen. Kanske bidrog bristen på synkronisering till att deltagarna efter vaknatten hade störningar i blodsockerregleringen liknande förstadier till diabetes, säger Jonathan Cedernaes.
Forskarna påpekar att många frågor återstår att besvara för framtida forskning, till exempel under hur lång tid förändringarna i regleringen av klockgener finns kvar efter en sömnlös natt.
– Kvarstår de mer än tillfälligt kan detta kanske förklara varför även kortare perioder av dålig sömn kan ha mer långvariga följder för ämnesomsättningen, säger Jonathan Cedernaes.
Hela studien kan läsas på http://www.ncbi.nlm.nih.gov/pubmed/26168277