Planen på att ett Speakers corner ska inrättas i hörnet av Vaksala torg vid skolan och Konserthuset togs av gatu- och trafiknämnden i onsdags. För att markera talarplatsen kommer en stor stor lampa av skrivbordstyp att installeras på platsen. Projektets kostnad är beräknad till 800 000 kronor. Stig-Björn Ljunggren är statsvetare och omvärldsanalytiker på PR-byrån Graylings tycker att det är kul att Uppsala kommunen prövar konceptet, men att initiativet kommer från politiskt håll möter han med skepsis.
–  Speakers corner i Hyde Park uppkom efter en proteströrelse, att inrätta detta gör man säkert för att visa sin godhet, men jag är inte säker på att det är bra att kommunen startar det. Men det kommer inte finnas den spontanitet och underifrån-känsla som är viktig för det här, säger han.

Att inrätta platsen på Vaksala torg är inte något Stig-Björn Ljunggren tror på. Han menar att det i stället borde inrättas på en plats där det passerar mycket mer folk som på gågatan eller vid busstorget. Och han frågar sig om det är så många som vill ställa sig på torget och tala. 
– Vill du säga något i dag startar du en blogg eller skickar en insändare. I dag har vi en större möjlighet än någonsin att uttrycka oss via nätet genom facebook och olika sidor på internet. Om du har en åsikt i dag kan du sprida den snabbt och vi har större möjlighet i dag än förr att nå en stor publik. Det är viktigare att det finns generösa tillstånd för demonstrationer och att kunna dela ut flygblad och offentliga anslagstavlor.
Men de som ändå kommer att vilja tala måste vara förberedda, dels genom att de har förberett sig och uttrycker sig kort och kärnfullt, men även genom att ha lite stödpublik på plats.
– Ja, det får ha något slags iscensättning, om några stannar så stannar några fler. Folk är för fega och vågar inte stanna om de är ensamma åhörare på platsen. De som går förbi måste stanna om Speakers corner ska ha någon effekt, man måste ha en publik som är med och käftar och häcklar. Man måste få interaktivitetet och man kan förbereda någon som är opponent som säger emot. Och ha lite publik med sig, om det redan är några som är där är det fler som stannar, säger han. 

En som ofta möter folkets röst är Stina Wollters som sänder radioprogrammet Karlavagnen varje torsdagsnatt. Hon tycker att initiativet är en bra idé men minns en gång när en sändning gick under temat ”Mitt tal till folket”.
–  Vi trodde att vi skulle bli nerringda, men det blev vi inte. Folk är inte så kaxiga som man tror, om jag generaliserar utifrån de tusentals samtal jag haft i programmet, säger hon.
Stina Wollter tycker att idén med en talartribun är fin, att alla ska få tillfälle att dela med sig av sina livsinsikter. Men hon säger samtidigt att det är svårt, det är många människor som har dåligt självförtroende när det kommer till att tala inför andra. 
–  De tror att man måste vara så himla speciell och när samma människor hela tiden sitter i tv:s morgonsoffor och pratar är det lätt att tro själv att man inte får ta plats, säger hon.
– Om jag ska ge något råd är att det att våga utgå från sig själv och inte fånga in allt komplext i ett ämne. Då blir det angeläget och man måste våga tro på sig själv. Samtalet måste vara ankrat i något verkligt, det är då jag märker skillnad. Men det handlar mycket om hur jag som programledare bjuder in, säger hon.