– Jag har förstått att mitt njurbyte var något av en chansning eftersom jag var så svårt sjuk. På den tiden delades njurarna in i en skala från A till D utifrån hur de bedömdes passa mottagaren. Jag fick en D-njure. Ändå fungerade den från nästan första stund och gör det än i dag, säger Åke Östberg.

Trots de i utgångsläget till synes usla förutsättningarna visade det sig i praktiken att han hade fått något av en supernjure. Åke Östberg en av de patienter som levt allra längst i Sverige med en och samma transplanterade njure.

”Hållbarheten” för en njure från en död givare, som i hans fall, brukar vara ungefär 15 år, och när en transplanterad njure kommer från en levande givare fungerar den i genomsnitt i 20 år.

Artikelbild

| Åke Östberg till vänster när hans mamma fyllde 50 år, ett par månder före njurtransplantationen. Då vägde han bara 47 kilo.

– Läkarna säger att det är helt otroligt att njuren jag fick har fungerat så bra under så många år. Jag är oerhört tacksam för den hjälp jag hela tiden fått av vår fina sjukvård. Utan den hade jag varit borta för länge sedan och aldrig hunnit bilda familj och få mina två barn, säger Åke Östberg.

Diabetes och flera andra sjukdomar kan ge så allvarliga skador på njurarna att patienten måste rena blodet på konstgjord väg med dialys eller genomgå en njurtransplantation för att överleva.

I Åke Östbergs fall var det en ganska ovanlig ärftlig sjukdom, Alports syndrom, som gradvis förstörde hans båda njurar.

Njurbesvären började redan under barndomen, med tidvis långa inläggningar på sjukhus. När han var 20 år gav hans njurar till sist upp.

Artikelbild

| Före njurtransplantationen var det bara under själva dialysbehandlingen som Åke Östberg fick äta fritt. Då åt han så mycket han orkade.

Två gånger i veckan under tre år åkte Åke Östberg de åtta milen från hemmet i Avesta till Falu lasarett där han fick stanna över natten medan en dialysmaskin renade hans blod. Han minns det som en hemsk tid.

– Eftersom njurarna inte tillverkade någon urin fick jag dricka högst tre deciliter per dygn, annars riskerade jag att ansamla farligt mycket vätska i kroppen. Utom under själv dialysen fick jag bara äta trist strikt äggvitefattig kost. Mellan dialystillfällena var jag ofta så trött att jag knappt orkade knyta skosnörena, säger han.

Artikelbild

18 juni 1969 var toppnyheten på UNT:s förstasida att en njurtransplantation några dagar tidigare hade gjorts vid Akademiska sjukhuset. 1964 hade det förstsa njurbytet i Sverige gjorts vid dåvarande Serafimerlasarettet i Stockholm.

Trots dialysbehandlingen blev Åke Östberg gradvis allt sämre. Han visar några fotografier från sjukdomstiden, däribland ett tillsammans med sin mamma när hon fyllde 50 år.

– När det togs ett par månader före njurtransplantationen vid Akademiska sjukhuset hade min vikt rasat ner till bara 47 kilo. Då var jag verkligen inte stark, säger han.

Måndagen 2 april 1973 kom telefonsamtalet som Åke Östberg hoppats på ända sedan han sattes upp i kön för en njurtransplantation drygt två år tidigare. Så fort det bara gick skulle han infinna sig vid Akademiska sjukhuset.

– Det fanns en taxistation precis utanför där jag bodde i Avesta, så det vara bara att hoppa in i en bil och be om skjuts raka spåret till Uppsala. Dessvärre fördröjdes vi av att vägen spärrades av i Morgongåva på grund av ett sovjetiskt ministerbesök. Vi fick ta omvägar för att komma fram, minns han.

Natten mot tisdagen 3 april sattes den nya njuren på plats, men det uppstod problem när urinledaren från den skulle anslutas till hans skrumpna, under flera år oanvända urinblåsa. Under en tid var läget kritiskt, tills dess att problemet löstes genom att koppla om urinledaren till en ny öppning på magen.

– Från början var det tänkt om ett provisorum, men nu har jag levt med att kissa genom en kateter från magen i 46 år. Några gånger har bakterier tagit sig in och orsakar besvärliga urinvägsinfektioner, men som väl är har njuren ändå klarat sig. Trots att jag fick en D-njure har jag aldrig haft några problem med avstötningsreaktioner, berättar Åke Östberg.

Varje dag tar han en antibiotikatablett för att förebygga nya urinvägsinfektioner, flera läkemedel för att motverka att den transplanterade njuren stöts bort och blodtrycksmedicin för att förhindra att den skadas. Hittills visar rutinkontrollerna att njuren fungerar nästan lika bra i dag som när den sattes in för 46 år sedan.

Åke Östberg säger att njurtransplantationen gett honom ett långt bättre och längre liv än han vågade hoppas på när den gjordes.

– Jag är gift, har två vuxna barn, hus och sommarstuga. För ett par år sedan gick jag i pension från mitt jobb som reparatör på Avesta järnverk. Pensionen har gett mer tid för två av mina stora intressen, gamla bilar och motorcyklar, säger Åke Östberg.