Yasmin är 20 år gammal och har en intellektuell funktionsnedsättning. Om några år är det dags för henne att gifta sig och det är hennes mamma som kommer att välja ut mannen. Hon hoppas att det blir en snygg kille. Men det enda hon vet säkert är att det kommer bli en arab från Irak. Hon får inte ha sex innan hon har gift sig, även om hon ibland fantiserar om det. Men det är inget hon vågar säga högt. Yasmin är medveten om Sveriges lagar som säger att alla själva får bestämma vem de ska gifta sig med, men samtidigt kan hon inte bara strunta i mammans regler.

Det är en av de verkliga historier som skildras i Tjejers rätt i samhället (Tris) lättlästa bok om hedersrelaterat våld och förtryck bland personer med intellektuell funktionsnedsättning.

– Tanken är att boken ska fungera som ett verktyg för personal som kommer i kontakt med målgruppen, exempelvis på daglig verksamhet. Tillsammans med deltagarna kan personalen läsa delar i den och föra dialog kring ämnen som mänskliga rättigheter och hedersrelaterat förtryck, säger Serine Gunnarsson, metod- och utbildningsansvarig på Tris och samordnare för projektet.

Artikelbild

| Den 20 maj lanserades Tris en konferensutgåva av boken Gömd och glömd. Den färdiga boken ska släppas inom kort.

Boken är en del av arvsfondsprojektet "Gömd och glömd" vars syfte är att kartlägga hedersrelaterat våld och förtryck mot intellektuellt funktionsnedsatta. Under arbetet har Tris träffat och intervjuat personal och deltagare i daglig verksamhet och LSS-handläggare, samt gjort enkätundersökningar. Av de 45 deltagare i daglig verksamhet som ingår i studien får en av fem inte själva bestämma vem de ska gifta sig med. En av fyra får inte bo tillsammans med vem de vill och en tredjedel får inte ha sex.

Bakom siffrorna framkommer också historier om hur förtrycket ter sig. En person som arbetar på daglig verksamhet berättar om en av deltagarna som gråtit för att hennes man vill ha sex med henne trots att det gör ont, men hon vågar inte berätta det för sina anhöriga. En LSS-handläggare vittnar om en homosexuell pojke som tvingas till könsbyte av sin familj, eftersom han måste vara tjej om han ska få vara med killar.

Serine Gunnarsson berättar att hon chockades över hur vanligt det är att målgruppen utsätts för hedersförtryck.

– Berättelserna som kommit fram är hjärtskärande och jag blev chockad över omfattningen. Troligen finns det också ett stort mörkertal. Vi har ju träffat dem som deltar i daglig verksamhet, men det finns de som inte ens kommer ut från sina hem. Det är väldigt svårt för samhället att nå dem.

Att det är svårt att upptäcka när personer med intellektuell funktionsnedsättning utsätts för hedersvåld eller förtryck kan bero på att de själva har svårt att sätta ord på det de utsätts för, eller att de inte är medvetna om att exempelvis tvångsäktenskap och könsstympning är olagligt.

– Det här är en otroligt utsatt grupp som ofta inte vet om sina egna rättigheter. Men svenska lagar ska gälla alla och därför behöver vi se till att diskussionen förs, säger Serine Gunnarsson.

Ytterligare ett lager av problematik för gruppen är att det ibland är familjemedlemmar som agerar god man eller assistenter.

– Då blir man ännu mer avskärmad och det är ännu svårare att förklara vad man utsätts för.

Svårigheterna att nå gruppen gör också att de lätt glöms bort. I studien framkommer att endast fem procent av de dagliga verksamheterna som undersökts har en handlingsplan för att arbeta mot hedersrelaterat våld på arbetsplatsen.

– Det är en otrolig låg siffra, särskilt då en handlingsplan är en relativt enkel sak att upprätta. En del av personalen som vi intervjuat berättar att man inte vågar ta upp frågan eftersom det inte känns som att någon lyssnar. Det är viktigt att man vågar se hedersförtrycket och att personal vet hur de ska hantera situationen när de upptäcker att något inte står rätt till.

Kanske kan den lättlästa boken hjälpa till med det. Förhoppningen är att den ska kunna bidra till att sätta frågan på kartan och att den ska öka kunskapen och medvetenheten hos personalen. Men också att personer med intellektuell funktionsnedsättning ska bli informerade om sina rättigheter.

– Förhoppningsvis kan vi så ett litet frö hos de här personerna att de kan ta makten över sina liv. Det är svårt, men det här kan vara ett av flera verktyg i arbetet, säger Serine Gunnarsson.