Ett leende glimmar till från den bortre änden av en lång korridor. SedighehVasmaghi har lämnat dörren öppen till sitt kontor för att inte missa vår ankomst. Hon presenterar sig med en mjuk och behärskad stämma innan hon ställer stolarna till rätta och drar igen dörren till det lilla arbetsrummet.

Sedan juli arbetar SedighehVasmaghi på juridiska institutionen vid Uppsala universitet där hon forskar om familjerätt i Sverige och hemlandet Iran. Hon är en av Irans första kvinnliga doktorer i muslimsk rätt, samt erkänd författare och poet.

Till Sverige kom hon 2012 då hon erbjöds att stanna i Uppsala som fristadsförfattare. Uppsala är en av flera städer världen över som erbjuder uppehälle till författare som inte tillåts uttrycka sig fritt i sitt hemland.

Artikelbild

| Ordets makt. Genom att studera texter färdas Sedigheh Vasmaghi bakåt i tiden, för att finna islams källa och argument för jämställdhet mellan kvinnor och män.

– Det har varit av stor betydelse för mig. Jag har så mycket som jag vill skriva: forskning, journalistik och poesi. I Iran har jag många läsare, men jag har också blivit åtalad flera gånger för mina texter. Senast blev jag dömd till fängelse, berättar SedighehVasmaghi.

Hon åtalades efter att ha skrivit en kritisk text om en ledamot i parlamentet, något som inte uppskattades av regimen. Men strax innan fängelsedomen skulle verkställas valdes en ny president, vilket ledde till att domen revs upp.

Att hon har utnyttjat sin tid som fristadsförfattare råder det inga tvivel om. En omfattande bok om hennes tid som talesperson för kommunfullmäktige i Teheran och framväxandet av den gröna rörelsen publicerades nyligen i Paris. Förra året gavs hennes första diktsamling på svenska ut och därtill har hon skrivit en lång rad artiklar som publicerats över hela världen.

Den fråga som varit viktigast för henne är jämställdhet mellan kvinnor och män. Hon menar att det finns en diskriminering av kvinnor i den muslimska världen, men att det är möjligt att förändra.

– I dag är det män som innehar höga positioner i samhället och inom muslimska församlingar. Det ger dem makten att sprida sina tolkningar av islam och på så sätt befästa sin överordning. Men islam säger inte att kvinnor inte kan inneha maktpositioner, så det handlar om en patriarkal struktur som måste brytas.

Hon tar upp några exempel från svensk media, bland annat ett avsnitt av SVT:s Uppdrag granskning där kvinnor frågar imamer om råd.

– De fick svar som inte grundar sig i islam, istället svarar de i egenskap av män som vill behålla sin makt. Vi måste ha en förändring och jag tror att ett viktigt steg är att införa kvinnliga imamer. I Sverige finns demokrati och lagar mot särbehandling, därför tror jag att förändringen kan börja här.

Hennes röst är stadig. Det märks att hon har ägnat åtskilliga år åt dessa idéer och är mån om att formulera sina meningar så precist som möjligt för att inte göra sina visioner orättvisa.

– Man får inte glömma att de muslimer som bor här är en del av det svenska samhället. De ska leva under svensk lag, men också kunna påverka den demokratiskt. Om muslimska församlingar får statliga pengar bör de också ha en jämställd verksamhet. Jag menar inte att staten ska gå in och styra, men diskussionen måste ges ett offentligt utrymme.

Hon tar upp den konflikt som uppstått i Uppsala moské efter att en undervisningsgrupp för kvinnor inte fått tillgång till en undervisningssal.

– De som förespråkar att kvinnor inte ska ha tillgång till vissa rum i moskén har inte stöd i islam. De saknar kunskap. Därför förslår jag att vi ska ha en kvinnlig imam i Uppsala. Det skulle kunna bli ett föredöme för hela världen. Jag vet att det är ett revolutionerande förslag, men jag tror att det är möjligt.

Drömmarna om jämställdhet och viljan att förändra har hon haft så länge hon kan minnas. Hon växte upp i en familj som hon beskriver som vanlig medelklass och traditionella muslimer.

– Min pappa jobbade som tjänsteman och mamma var hemmafru. Båda sade till oss barn att det enda som var viktigt för framtiden var utbildning, både för flickor och pojkar.

I tidig ålder började SedighehVasmaghi att måla och läsa. Lampan på hennes rum var ofta tänd långt in på nätterna. Ibland knackade hennes pappa på dörren och frågade om hon visste vad klockan var. Det visste hon oftast inte, för när hon läste försvann tiden.

– Mamma var en väldigt intelligent och stark person. Hon sade att det inte var någon skillnad mellan kvinnor och män, det viktiga var att studera, att läsa vidare på universitet. Under hennes uppväxt hade hon blivit särbehandlad för att hon var kvinna och det ville hon ändra på.

Och det lyckades hon med. SerighehVasmaghi kom in på en av de finaste gymnasieskolorna där hon studerade matematik. Men trots att hon älskade matematik ville hon byta ämne när hon började på universitetet.

– Det fanns så många frågor som jag ville ha svar på, om meningen med livet, om rättvisa och religion. I de böcker jag läste fick jag inga ordentliga svar, så jag tänkte att jag måste forska själv.

Som 18-åring fick hon anställning som skribent på en av Irans största tidningar, Etteleat, där hon skrev om litteratur och politik. Samtidigt läste hon teologi, juridik och arabiska vid en muslimsk skola.

– Jag har aldrig ångrat mitt val. Hade jag inte läst juridik och teologi hade jag aldrig fått svar på mina frågor om rättvisa och islams budskap.

Hon läste vidare vi Teherans universitet och blev så småningom professor och doktor i muslimsk rätt. Vid sidan om tjänsten på universitetet arbetade hon som advokat, mest i rättsfall gällande egendom, men också i familjerätt.

– Det kunde handla om vårdnadstvister eller ekonomiska uppgörelser efter skilsmässor. Att jobba inom rättsväsendet gav mig en djupare förståelse för de problem och svårigheter som kan uppstå i praktiken.

Många processer blev segdragna, men hon menar att det aldrig fick henne att backa, visste hon att något var rätt kämpade hon in i det sista. Men det fanns också saker som hon inte trivdes med.

– Att vara uppbunden vid vissa tider var jobbigt. Jag har alltid velat kontrollera min egen tid och ge mig hän när jag får inspiration. Som forskare och författare kan jag följa upp de tankar och idéer som jag tycker är intressanta. Det kanske inte får en lika direkt inverkan på rättvisan, men det är ett minst lika viktigt arbete på lång sikt.

Det politiska läget i Iran kom att bli kritiskt under valet 2009 då Ahmadinejad återvaldes som president. Folk mobiliserade sig i demonstrationer mot vad de ansåg var ett korrupt politiskt system. Det talades om en grön revolution. Men upploppen slogs ner av regeringsstyrkor vilket resulterade i att många civila dödades eller fängslades.

SedighehVasmaghi led med de drabbade och hennes penna glödde. Under den här perioden skrev hon många dikter, bland annat "Det är min röst som består" som återfinns i hennes diktsamling Smälta smärtor.

"Jag talar med tystandens / du med gevärskulan / vilken vacker diskussion! / Världen förundras över den / kulorna tar slut / men mina ord flödar / som havet (...)"