Mediciner vi äter kommer förr eller senare ut i vattendragen. Men reningsverken är inte byggda för att rena vattnet från läkemedel och andra kemiska substanser och de förs därför vidare ut i naturen.

Det är tre grupper av mediciner som särskilt pekas ut som besvärliga: antibiotika, som kan öka problemen med resistenta bakterier, hormonpreparat, till exempel p-piller och p-plåster, som kan påverka fortplantningen hos djur, och ämnen som är svåra att bryta ned biologiskt, där diklofenak, som finns i till exempel voltaren, är en miljörisk som kan ge njurskador hos fiskar och andra djur.

Frågan har blivit allt mer aktuell. Och på onsdag arrangerar region Uppsala en konferens i Uppsala om läkemedels miljöpåverkan.

Artikelbild

| Voltaren och Eeze är två vanliga läkemedel med diklofenak.

Diklofenak har pekats ut som ett särskilt problem. Det finns flera receptfria medel med diklofenak, vilket gör att konsumtionen är stor. Det är lätt att byta ut, och rekommendationen är nu att man använder medel med naproxen i stället, vilket också finns receptfritt.

Mätningar som Naturvårdsverket låtit göra visar att halterna i Fyrisån är bland de högsta i landet av diklofenak. Medianhalten av diklofenak var som mest fyra gånger högre än gränsvärdet. Men maxhalten i Fyrisån kunde vara så hög som tio gånger gränsvärdet, beroende på vattenståndet i ån.

Genom att diklofenak är svårt att bryta ner biologiskt så stannar det dessutom kvar i miljön under lång tid.

– En enda tub med voltarensalva kan förstöra vatten motsvarande 100 stycken 25-metersbassänger, säger Anders Finnson miljöexpert på Svenskt Vatten, branschorganisationen för reningsverken i Sverige.

Problemen med att mediciner via reningsverken kommer ut i miljön har gjort att diskussionen om att införa läkemedelsrening tagit fart. Linköping är först i landet och är det enda reningsverk som än så länge har byggt ut med ett extra steg för läkemedelsrening. I Uppsala finns det planer på att bygga ut reningsverket. Men några beslut är inte fattade än.

– Vi tar affärsplanebeslut för tre år i taget. Och min gissning är att ett beslut kan komma kring år 2021, säger Bertil Lustig, VA-chef vid Uppsala Vatten.

Det innebär att det finns en risk att Uppsala kan missa det statliga stöd som just nu finns för att införa läkemedelsrening. Stödet är på totalt 165 miljoner kronor fram till år 2020 för detta. Exakt hur utlysningen ska gå till är inte fastlagt och Naturvårdsverket, som ska fördela bidragen, inväntar direktiv från miljö- och energidepartementet.

I Uppsala har utbyggnaden grovt beräknats kosta 80–90 miljoner kronor. Dessutom innebär det att elförbrukningen vid reningsverket ökar.

Det här är en kostnad som i slutändan hamnar hos Uppsalaborna via VA-avgiften.

Anders Finnson på Svenskt Vatten säger att man måste börja en diskussion om producentansvar för läkemedelsbolagen så att de får stå för kostnaden för läkemedelsrening.

– För andra kemikalier genomför vi ett stort arbete för att inte farliga ämnen ska komma till reningsverket. Men när det handlar om läkemedel är det ett annat läge eftersom det är ämnen du har ätit. Och när du behöver gå på toaletten hamnar det i avloppet den vägen.

Egentligen är producentansvar en enklare sak med läkemedel, tycker Anders Finnson, eftersom det är noga registrerat exakt vad som säljs och hur mycket.

– Problemet är att det i dag inte finns några incitament att utveckla läkemedel som har lägre miljöpåverkan. Det är mer slumpmässighet som avgör om medicinerna är biologiskt nedbrytbara eller inte, säger Anders Finnson.

Han menar att läkemedelsrening inte heller är en lösning på hela problemet.

– Läkemedelsrening kommer inom en överskådlig framtid endast att vara aktuellt vid de större reningsverken, där ungefär hälften av det svenska avloppsvattnet renas. Och om vi lyckas nå en reningseffekt på 70 procent så har vi snart ätit upp den genom en snabbt ökande läkemedelsanvändning.