Mia föddes nÀstan tre mÄnader för tidigt och tillbringade första tiden av livet pÄ intensivvÄrdsavdelningen pÄ barnsjukhuset Ochmatdyt i Kiev, dÀr slutet pÄ vÄrdtiden innebar stÀndiga övernattningar i skyddsrummet. NÀr Mia vÀl kunde skrivas ut bodde familjen en kort tid i Kiev, innan kriget kom för nÀra.
ââSituationen var vĂ€ldigt farlig, sĂ€ger Natalya Tysjtjuk.
De valde att flytta till barnets farförÀldrar, i centrala Ukraina. BilfÀrden som normalt tar tvÄ timmar, tog den hÀr gÄngen nio nÀr trafiken kröp fram.
ââDet var bara en vĂ€g vi kunde ta som var öppen frĂ„n Kiev. Det var dĂ€rför det var sĂ„ mycket trafik. Vi var inte rĂ€dda, bara trötta, antar jag. Jag vet inte varför, kanske pĂ„ grund av stress, optimism, jag vet inte, sĂ€ger hon.
Miljoner barn pÄ flykt
SÄ hÀr i efterhand konstaterar Natalya Tysjtjuk att det var rÀtt beslut att fly.
ââVi fick höra att det har varit explosioner nĂ€ra vĂ„rt hem.
Mia Àr lÄngt i frÄn unik. Vartannat barn har tvingats lÀmna sitt hem i Ukraina, uppger FN:s barnorgan Unicef.
"PÄ bara nÄgra veckor har kriget inneburit sÄdan förödelse för Ukrainas barn", sÀger Unicefchefen Catherine Russell i ett uttalande.
4,3 miljoner barn har flytt under den mÄnad som gÄtt sedan den storskaliga invasionen inleddes. 2,5 miljoner av barnen finns kvar i landet. En del bor likt Mia hos slÀktingar, vÀnner och anhöriga. Andra i lÀger eller skyddsrum.
Optimistiska trots allt
Natalya Tysjtjuk sÀger att tiden sedan kriget inleddes har gÄtt fort, och hon Àr optimistisk och tror att det bara Àr en tidsfrÄga tills dess att det Àr över.
ââDet Ă€r svĂ„rt att sĂ€tta ord pĂ„ det. Kriget Ă€r sorgligt, fruktansvĂ€rt och skrĂ€mmande. Men vi tror att det ska ta slut, att Ukraina kommer att blomstra igen vĂ€ldigt snart. Den tanken hĂ„ller oss uppe och ger oss kraft att fortsĂ€tta, sĂ€ger hon.
Hon och hennes man saknar lÀgenheten och livet i Kiev, men inser att situationen sÄ klart hade kunnat vara betydligt vÀrre.
ââVi vĂ€njer oss vid att vara hĂ€r och förstĂ„r att vi mĂ„ste göra det hĂ€r pĂ„ grund av vĂ„r sĂ€kerhet, och vĂ„r dotter. Det Ă€r inte sĂ„ svĂ„rt. Vi vĂ€ntar pĂ„ slutet pĂ„ kriget, att vi ska segra. Vi hoppas varje dag att vi i morgon kan packa vĂ€skorna och Ă„ka hem.