Asfalten är nylagt svart och trädgårdarna är ännu inte uppvuxna på den lugna gatan i Slavsta. Vi står mitt i KD-land, ungefär en kilometer från församlingen Livets Ord. Här röstade var fjärde väljare på KD. Sara Andersen är en av dem.
– Jag valde KD mest på grund av deras familjepolitik. Jag vill kunna stanna hemma med mina barn när de är små i stället för att arbeta och KD är det parti som vill att man ska kunna göra det valet, säger hon samtidigt som hon försöker hålla ett öga på dottern Heidi Rebekka, 1,5 år, som ger sig i väg på egen upptäcktsfärd.
Att familjen bosatt sig i Slavsta beror på att de ville bo nära makens jobb och församlingen Livets Ord där han också studerar teologi.
– Det var inte så att vi tänkte att vi ville bo där alla Livets ordare bor, utan vi gillade lägenheten och att det är så barnvänligt och lugnt här. Men visst, det bor en hel del andra församlingsmedlemmar här också, säger Sara Andersen.
Ett stenkast bort på Södra Slavstavägen skymtar buss nummer 41. Vi kliver på och rullar från Slavsta genom Årsta för att sedan stanna i Gränby, där Socialdemokraterna fått sitt bästa valresultat.
Utanför jourbutiken Adison livs på Bruno Liljeforsgatan i västra Gränby står Saman Fajak och Mohammed Abouhamze omgivna av ett moln av damm. De piskar butikens mattor och Saman Fajak berättar att han röstade på Socialdemokraterna – vad annars?
– Det gör min familj och mina vänner också.
Både Saman Fajak och Mohammed Abouhamze säger att Socialdemokraterna är stora i Gränby eftersom många här har utländsk bakgrund. Sambandet däremellan tycker de som självklart.
– Förstår du inte? Det här kanske är lite känsligt och jag vet inte om det är rätt eller fel, men det känns som om Socialdemokraterna är lite snällare. De vill ha lite mildare regler och de bryr sig om alla människor, säger Mohammed Abouhamze.
På buss 41 igen går färden från Gränby via Nyby in till city, och sedan vidare mot Ekeby och Flogsta. Vi stiger av och promenerar in på Flogstavägen där Vänsterpartiet har sitt starkaste fäste. I skuggan mellan de tegelröda låghusen stöttar sig studenterna Thomas Läräng och Birgitta Hellström mot en rostig cykel. De tror att V:s politik om att höja studiemedlet går hem i Flogsta.
– Men det kan också bero på att det i Flogsta känns som ett kollektiv. Man bor ihop, har fester och alla hjälper varandra, den kollektiva känslan tror jag smittar av sig, säger Thomas Läräng och Birgitta Hellström fyller i:
– Ja, det är väl lite det som är Vänsterpartiets ideologi, att alla ska hjälpas åt och ha det lika bra.