– Ska vi ta första bästa ställe, eller dra iväg längre bort? frågar Eva Allestedt, precis när vi ska ge oss iväg ut i skogen.
Vi väljer första bästa ställe. Med tanke på att hon blivit utsedd till årets svampkonsulent för sitt folkbildade arbete med svamp – kurser, föreläsningar och utställningar – borde hon väl hitta matsvamp lite överallt. Hon stannar bilen vid ett dike, tittar på molnen och konstaterar: Nej, det blir nog inget regn i dag heller.
– Här regnar det nästan aldrig, säger hon lite modstulet.
Eva vet ju att svampar trivs bäst om de får små skvättar vatten nästan hela tiden.
Hon leder oss in till täta snår men ganska snart är vi i öppen skog och vandrar på mjuk mossa. Ek och hassel är trädslag att spana efter. I deras närhet trivs vissa svampar bra.
Direkt ser vi en karljohansvamp som ser hyfsat fräsch ut men den ger Eva inte mycket för. Den har en bubblig fot som visar att den är angripen av gul svampsnylting. När hon skär upp svampens fot med kniv uppdagas stora gula fält som är karaktäristiska för snyltingen. Ofta får svampen fält som liknar camenbert när den är angripen. Snyltingangripna karljohan ska man inte äta, de kan orsaka diarré och kraftiga kräkningar.
Vi går några steg till och Eva hittar en aspsopp. Den tillhör familjen strävsoppar vilka är bra matsvampar.
– Känn här på foten, den är sträv av så kallade filttofsar och så har den apelsinfärgad hatt. Som alla soppar har den rör under hatten, inte skivor. Det är en god, nybörjarsvamp, säger hon.
Vi befinner oss i en riktig trollskog, i Eva Allestedts hemtrakter mellan Vänge och Skogstibble. Vore vi inte så fokuserade på svampjakt skulle vi nog se både alver och knytt. Runt omkring oss finns både ny och gammal vegetation, sånt gillar svamparna.
Hur är svampläget i år?
– Den här otroliga värmen och torkan har skapat ett mycket konstigt svampår. Här har det varit kruttorrt, torrare än i Uppsala. För de som bor i stan kan jag rekommendera både Stadsskogen och Nåsten. Där finns mycket svamp.
Hur är läget för gula kantareller?
– I går när jag var i Stadsskogen med en grupp hittade vi några enstaka små gula kantareller. Men för övrigt har jag inte hittat gula kantareller i år.
Och läget för trattkantarellerna?
– Kommer det regn, så går nog både trattkantareller och rödgul trumpetsvamp till.
Att "gå till" betyder på svampspråk att det finns många av den sorten. I år har karljohansvamp gått till. Men den är på väg att passera bäst-före-datum, eftersom den blir så angripen.
– Kom hit och kolla. Det här är naturen i sitt esse, ropar Eva plötsligt när vi vandrat lite till.
Hon har hittat den lilafärgade svampen, violspindling, som visserligen inte är en matsvamp men både sällsynt och rödlistad. Hon blir till sig av glädje.
– Är den inte fantastiskt vacker?
Jovars, men oätlig! Efter en stund lyckas hon slita sig ifrån underverket och hittar bums fjällig taggsvamp. Inte så god, tycket hon, fast somliga älskar den.
Sen kommer vi till en kryddsvamp, en blodriska, som är både god och vanlig, och lätt att känna igen. En riktig nybörjarsvamp. Den har runda ringar på utsidan av hatten, är orangefärgad och med ihålig fot. Eva identifierar den genom att skära av foten, och trycka snittytan mot sin hand. Då bildar den morotsfärgade vätskan en orange ring på hennes hud.
– Blodriskan bör man inte blanda. Som alla kryddsvampar har den mycket smak och det kan bli en smakkrock. Stek den i smör, salta och peppra och lägg på en knäckemacka. Då märker du om du gillar den, säger Eva Allestedt.
På väg hemåt blir det tvärnit. Hon ska bara ta en titt till. Och jo, där står delikatesserna brunsopp och citrongul slemskivling. För alla som tycker slem är äckligt, kan det vara bra att veta att slemmet går att dra av precis som ett stycke plastfilm.