Har du följt händelserna kring Joakim Medin?

– Ja, absolut. Jag och Johan Persson har varit i kontakt med Joakim och erbjöd oss att hjälpa till direkt genom vårt arbete med Kalityfonden som vi startade efter att vi frigivits. Nu behövdes ju inte det som tur var.

Hur kändes det när du först fick höra att han var försvunnen?

Artikelbild

| Martin Schibbye.

– Man kastas ju tillbaks till en tid där varje beslut och sekund kändes livsavgörande. Men jag kände också en stolthet över att det finns människor som ger sig av gör ett sådant viktigt arbete. Det fyller en avgörande demokratisk funktion att rapportera från platser som Syrien. När mediehusen drar ner så blir det frilansarnas uppgift att fylla den funktionen. Så det var både oro och stolthet.

Men är det verkligen upp till enskilda individer, har inte medieföretagen ett ansvar att bevaka konflikter som den i Syrien?

– Jag tror att vi alla måste inse att vi står inför en ny situation. Det är jaktsäsong på journalister i dag. Det skjuts, fängslas och kidnappas fler journalister än någonsin tidigare. Det är något som drabbar oss alla. Det är bara att se på det jag och Johan var med om, Magnus Falkehed och Niclas Hammarström, mordet på Nils Horner och nu Joakim Medin. Det är samma mönster. Samtidigt går mediehusen genom ett stålbad. De måste dra ner på det som är dyrt och det är utrikesrapporteringen.

– I dag har regimer en egen propagandamaskin och Youtubekanal. Då blir varje oberoende journalist ett hot mot den bild man försöker att få ut. Det måste till nya modeller för att det inte ska uppstå vita fläckar på kartan.

Du har ju varit med och startat ett projekt där enskilda genom donationer kan vara med och sponsra utrikesjournalistik, hur har det mottagits?

– Vi har fått ett stort stöd. Det känns hoppfullt. Även om journalistbranschen går igenom en kris så är det inte en kris för journalistiken. Jag tror att människor vill se reportrar och fotografer som är ute och är deras ögon och öron. Så att det inte blir tyst.