Grävningen är ett samarbete mellan Stockholm länsmuseum och Arkeologikonsult. Sigtuna museum har en samordnande roll i projektet.
– Det är mycket mer komplicerat än vad vi först trodde, säger projektledare Anna Hed Jakobsson.

På tomten låg en BP-mack som revs någon gång i mitten av 1970-talet. Bensintankar och avloppsrör har förstört stora delar av kulturlagren på platsen.

Men i de orörda ­ytorna har ­arkeologerna bland annat hittat ­husgrunder och spår från ­bronssmeder, kammakare och andra hantverkare. I undersökningsområdets ­nedersta del, intill ­Uppsalavägen, syns resterna av ett ­ganska typiskt Sigtunahus från medeltiden. Syllstensraderna är ganska slarvigt lagda, och strax utanför den östra väggen, där takdroppet slog mot jorden för över tusen år sedan, finns en rad av små stolphål efter ett vidjestaket.

Innan husen byggdes hade ett sextiotal männi­skor, bland annat två spädbarn, begravts på platsen inom loppet av cirka 50 år. En av frågeställningarna kring undersökningen var om de kristna gravarna, ett trettiotal är kända sedan tidigare, ingick i en så kallad gravgård.

Gravgårdar, ett begrepp som myntades av Sigtuna museums förra chef Sten Tesch, kan beskrivas som en avgränsad begravningsplats, en föregångare till kyrkogården i en brytningstid mellan hedendom och kristendom.
– Vi har hittat två stolphål som skulle kunna vara från ett staket kring gravgården. Det är en teori än så länge, säger Anna Hed Jakobsson.

 

Sigtuna anlades efter en stadsplan i slutet av 900-talet av kung Erik ­Segersäll. Geografiskt sett har undersökningsområ­det betraktats som ett obebyggt område under tidig medeltid. Men informationen från undersökningen visar att det på platsen även funnits hus och verksamheter. I början av 1000-talet tycks det ha skett snabba förändringar i markanvändandet då hus byggdes på gravplatsen.

– Vi funderar på varför man lägger bebyggelse på gravarna från slutet av 900-talet eller början av 1000-talet. Tidsmässigt är det sannolikt inte mer än en generation, kanske decennier, som skiljer mellan att gravarna anläggs och att husen byggs, säger hon.

Bland fynden utmärker sig några kranier med slipade framtänder i övre käken. Fortsatta undersökningar av benmaterialet kommer förhoppningsvis att ge svar på varifrån dessa personer kom och varför deras tänder var slipade. Denna typ av slipning har tidigare påträffats i gravar på bland annat Gotland.
– Vad vi i dag kan säga är att personerna med de slipade framtänderna alla var män samt att de hade begravts i kistor.

 

Anna Kjellström är osteolog, ben­expert, och hennes avhandling från 2005 handlar om skelettfynd i Sigtuna.

– Både djur- och männi­skoben kommer att tas om hand. Under hösten ska jag titta på de mänskliga kvarlevorna och jämföra med tidigare material från Sigtuna. Utifrån benen kan vi avgöra kön, ålder och vilka trauman och åkommor som drabbade personerna i livet. Ju hems­kare skador desto mer intressanta är benen. Eventuellt kommer även dna-analyser att göras, säger Anna Kjellström.