Insändare Inför andra världskriget med naziststyre i Tyskland var de svenska myndigheterna angelägna om att av tyskt pass skulle eventuell judisk identitet framgå. Så kunde vi skydda oss från oönskade flyktingar. Efter kriget skickade vi till diktaturens Sovjetunionen tillbaka de baltiska män som bar tyska uniformer. Samma sak hände med de ryska krigsfångar som flytt hit från tyska fångläger i Norge. Detta är tre skamfläckar i vårt lands 1900-talshistoria.

2019 tycks samma sak upprepas. 2015 kom 35 000 ensamkommande barn till Sverige. De flesta var afghanska tonårspojkar. Glada, vänliga och förväntansfulla sökte de sig hit och blev i allmänhet vänligt mottagna. Staten anslog enorma skattemedel för att kommunerna skulle kunna ge dem uppehälle och skolgång. Så kom Sigtuna kommun att härbärgera ett stort antal.

Åren har gått och det hjärtliga mottagandet tycks ha övergått i misstänksamhet. Hade de verkligen flyktingskäl? Var de inte äldre än den ålder de angav? Runt om oss finns de och ser nu med ångest kamrater föras till förvar i Märsta som vore de brottslingar och vidare från Arlanda till våldets Kabul. Några har visserligen getts fristen att få gå ut gymnasiet. Utan stadigt jobb kort därefter riskerar de ändå utvisning.

Är detta verkligen en human och ekonomiskt klok politik som vi vill stå för? Borde de inte med tanke på de stora summor vi satsat på dem ges chansen att bidra med sin framtida arbetsinsats här? Inte ska vi väl låta detta blir ännu en skamfläck i vår nutidshistoria?