– Vi med funktionshinder har också rätt att leva vårt liv. Jag vill kunna komma ut och ta promenader och känna mig trygg, säger hon.

1999 upptäcktes ett fel på Anita Edströms vänstra öga – hon hade fått nedsatt synförmåga. Hon var då tvungen att sluta jobba.

Fyra år senare räknades hon som blind. Hon fick hjälp av sin dåvarande man för att kunna klara sig.

Artikelbild

| Anita Edström har en läs-TV som hjälper henne läsa blanketter, räkningarm kort med mera.

Enligt läkarintyget lider Anita Edström av en svår, sällsynt sjukdom: Pseudoxanthoma elasticum, PXE.

Sjukdomen påverkar flera kroppsorgan, ger andningsvårigheter och försämrar drastiskt synen.

"Hon är helt blind på ena ögat och kan enbart urskilja ljus från mörker med andra ögat. Dramatisk synförlust innebär risk för att falla och skada sig allvarligt", står det i hennes läkarintyg.

Anita Edström vill dock visa sig kunna klara sig själv. Hon har utvecklat sitt eget överlevnadssystem. Hon har till exempel memorerat varje hörn och möbel hemma hos sig. Men utanför lägenheten i Valsta känner hon sig osäker och vilse.

Artikelbild

| Anita Edström: "Hjälp med sådant hemma behöver jag inte. Men jag vill komma ut, dricka kaffe med folk - med hjälp av en ledsagare."

Så kom dagen hon och mannen skildes åt efter att han fått en stroke som ledde till demens.

Ensam kämpade Anita Edström vidare, men ju äldre hon blir, desto svårare blir det.

Artikelbild

| Anita Edström behöver olika slags hjälpmedel för att klara sin vardag i hemmet: glasögon, speciella lampor, bostadsanpassning med färgsättning och ljus.

– Jag kände mig förolämpad när jag fick en utskällning av en butiksägare i Valsta 2016. Han sade att jag inte fick ta personalens tid genom att be om hjälp för att läsa förpackningar och priser.

Detta ledde till att hon började lära sig om funktionshindrades rättigheter.

2017 blev hon invald som representant i Tillgänglighetsrådet i Sigtuna kommun. Senare blev hon blev också styrelseledamot i Synskadades riksförbund, SRF Attunda. Där fick hon höra om rätten till ledsagarservice.

Hon ansökte hos Sigtuna kommun om att få en ledsagare 40 timmar per månad.

– Jag vill få hjälp med promenader, handla mat, gå på föreläsningar och möten. Sådant som andra människor gör.

Men hennes ansökan fick avslag för att hon anses klara grundläggande behov.

Hon har överklagat beslutet.

Hon berättar att när handläggaren i Sigtuna kommun kom och ställde frågor om vad hon kan fixa själv svarade hon med stolthet att hon kan borsta tänderna, duscha och tvätta kläder, med mera.

– Hjälp med sådant hemma behöver jag inte. Men jag vill komma ut, dricka kaffe med folk – med hjälp av en ledsagare. Men inte ens det kan jag få. Hur kan jag ensam klara mig när jag är ute? Och jag vill så gärna komma ut.

Läs även:

Uppmärksammar kvinnors utsatthet

"Öppna upp för funktionshindrade"