Systrarna Sidholms mamma fick en tumör när hon var 59 år. Trots flera operationer återkom tumören. Hon blev till slut blev rullstolsburen och utvecklade succesivt en sekundär demens. Från att ha varit en glad, social och omtänksam mamma upplevde systrarna henne alltmer nedstämd.

– Mamma blev personlighetsförändrad, hon blev snabbt arg och irriterad. Naturligtvis berodde det på diagnosen i sig men mest berodde det på isoleringen hemma, säger Susanne Sidmalm.

Hemtjänsten kom visserligen men det var ständigt vikarier. När mamman inte kände igen människorna som kom in i lägenheten försvann förhoppningen om att få en mysig promenad eller en trevlig stund tillsammans. Hon hade en ledsagare men var det inte den kvinnan som mamman kände förtroende för och trivdes med avbokade hon hellre besöket än att ta emot en okänd i sitt hem. Ju längre tiden gick desto mer isolerad blev hon och hennes kognitiva förmåga försämrades.

Artikelbild

| Hjälp till anhöriga. Systrarna Sidmalm, Susanne och Cecilia startade eget för att ge äldre en mer glädjefylld och social vardag.

– Hennes värld blev så liten. Hon hängde inte med, vi försökte förmå henne till att ha radion på men hon ville inte ens det till slut, säger Cecilia Sidmalm.

Båda systrarna bestämde sig för att gå ner till halvtid i sina lönearbeten för att ha möjlighet att ge sin mamma sällskap och hjälpa henne med det vardagliga. Det var allt ifrån att städa toaletten, rensa garderob och kyl, handla och avboka allt som mamman beställde genom telefonförsäljare till att tvätta fönster och följa med på läkarbesök och till frisören. Två gånger i veckan och någon gång under helgen besökte de henne.

– Vi bestämde att vi skulle gå hem till mamma en dag i veckan var för sig och en dag i veckan tillsammans. När hon var på toaletten blev det mycket tid då vi satt och väntade, vi hann prata mycket under den tiden, säger Cecilia Sidmalm.

Praten handlade mest om hur de skulle vilja ha det för sin mamma. Vad hon skulle behöva för att må bra. De kom fram till att tiden innan människor får plats på ett äldeboende är den tid då flest mår som allra sämst, den tid de behöver mest omtanke men får det som minst, anhöriga har fullt upp med ansvaret att leva sina egna liv.

Artikelbild

| Social hemtjänst. Systrarna Sidmalm, Susanne och Cecilia, tillbringade mycket tid på Kulturlänkens kafé efter besöken hos sin sjuka mamma.

Alla timmars prat, ledde till idén om att anhöriga inte ska behöva dra så stort lass. En idé om att äldre människor inte ska behöva vara isolerade i sina boenden. De gick ofta till Kulturlänkens kafé efter besöken hos mamma och där tog företagsidén alltmer form och de startade en firma som säljer social hemtjänst.

– Vi ville ha ett komplement till anhöriga, något där vi som döttrar kan känna att mamma har det bra fast vi inte är där, säger Susanne Sidmalm.

Artikelbild

| Massage. Närhet till sina gamla föräldrar är något många anhöriga vill prioritera.

De vill timanställa pigga pensionärer, 65-plussare med livserfarenhet som ännu har mycket kvar att ge och som vill känna sig behövda. Ungdomar är alltid på väg någonstans resonerar systrarna Sidmalm.

– Vi vill matcha de anställda med de äldre utifrån intressen och värderingar, säger Cecilia Sidmalm.

Väntjänsten och andra ideella grupper som redan finns är bra verksamheter tycker systrarna men de menar att behovet är så stort och att det växer hela tiden, det ideella arbetet räcker inte. Dessutom kan de äldre bestämma själva vem de vill anlita när de betalar för tjänsten.

– Som anhörig ska man inte behöva känna dåligt samvete. Jag hade alltid det när jag gick ifrån mamma och hon frågade "Oj, ska du redan åka?". Tänk om hon hade fått komma in på ett äldreboende ett eller två år tidigare, då hade hennes isolering brutits och hon kunnat njuta mer av aktiviteterna där, säger Cecilia Sidmalm.