Nina heter egentligen något annat. I dag bor hon ensam med sin fyraåring i Sigtuna kommun.

Tidningen träffar henne i hennes hyreslägenhet. Vännen Helena Karlsson ställer upp med praktisk hjälp. Helena Karlsson visar tidningen runt i lägenheten och pekar på några hjälpmedel som Nina har fått: en duschstol i badrummet, och vid arbetsbordet i köket finns en stol med en sittdyna för att avlasta underlivet.

Nina halvligger på soffan, och kan knappt röra sig. Hon är rädd för att minsta rörelse kan bli smärtsam. Hon har drabbats av långvariga smärtor sedan sin traumatiska förlossning år 2015.

Artikelbild

| Vännen Helena Karlsson ställer upp med praktisk hjälp.

– De behövde sätta igång min förlossning vid 37:e veckan. Så igångsättningsläkemedlet Cytotec användes, säger hon.

Efter femte dosen med Cytotec hade Nina så ont att hon grät och skrek. Hon bad läkaren om att bli opererad, men hon fick i stället ytterligare två doser. Efter sjunde dosen kom barnet ut alltför snabbt, innan hon var helt öppen.

– Barnet flög ut. Livmodermunnen var öppen endast två centimeter. Det är vid 10 centimeter som livmodermunnen är heltutvidgad och barnet kan födas fram, säger Helena Karlsson.

Den snabba förlossningen och alltför intensiva Cytotec-behandlingen orsakade svåra skador i underlivet. Nina förlorade sex liter blod och fick blodtransfusion vid flera tillfällen. Hon blev opererad fyra gånger, bland annat för att sy ihop livmodern. Hon vårdades på sjukhus i nästan tre veckor.

Artikelbild

| Vid arbetsbordet i köket finns en stol med en sittdyna med hål i för att avlasta underlivet.

På grund av händelsen har tillsynsmyndigheten Ivo kritiserat Karolinska universitetssjukhuset i Huddinge 2016 på flera punkter. Den samlade bedömningen är att behandlingen inte följde vetenskap och beprövad erfarenhet i enlighet med vad som anges i patientsäkerhetslagen.

Idag har dock hennes situation försämrats. Sedan förlossningen har hon blivit heltidssjukskriven. Relationen med hennes man sprack. Hon har blivit socialt isolerad, då hon inte vågar eller orkar träffa andra.

Artikelbild

| Duschstol i badrummet

Genom att man inte vet exakt vad som är fel på henne fick hon ingen sjukpenning från Försäkringskassan under en period. Därför tog hon sms-lån och banklån med hög ränta, fick skulder och hamnade hos kronofogden. Senare fick hon hjälp med skuldsanering. Idag klarar hon sig genom bland annat privatlån från vänner.

När tidningen ringer henne i början av april ligger hon på Akademiska sjukhuset i Uppsala. Hon hoppades på en ny operation eller utredning, men så blev det inte.

Artikelbild

| Nina halvligger på soffan, och kan knappt röra sig.

– De kommer inte att undersöka mig, utan jag kommer att gå igenom ett program för att lära mig hur man lever med smärta. Dåligt, tycker jag. Jag vill ju bli av med smärtan. Och jag vill veta vad som är fel på mig. Jag vill ha ett konkret beslut! Om jag är bortom hjälp så ge mig ett besked så jag kan få rätt till sjukpension. Att sitta hemma utan att veta exakt vad som är fel på mig har gjort att jag inte har några framtidsplaner. I dag har jag tappat allt hopp och lust. Men för sonens skull försöker jag kämpa vidare.

Hon betonar att allt hon vill ha nu är ett konkret besked, istället för att bara lida utan att veta med säkerhet om hon får ekonomiskt bidrag eller annan hjälp.

Läs även:

Bråkade med sambon – döms

Elever blev utan vaccination

Stora brister på Sigtunaskola