Folk i Sigtuna kommuns kulturkretsar känner Gisela Löwenberg som pensionerad bildlärare och även som konstlärare på ABF.

Sedan hon var en liten flicka har hon hållit på med konst, och hon blev så småningom författare, konstnär och bildlärare. Även nu som pensionär vill hon frossa i konst tillsammans med andra entusiaster. Men som kulturlivet ser ut nu i Sigtuna kommun känns det tveksamt.

Just hur gammal hon blir vill Gisela Löwenberg gärna inte basunera ut i tidningen. Istället vill hon lyfta fram vad kulturlivet utsätts för, och föreslå lösningar.

– Sedan 2008 när jag gick i pension blev jag mer engagerad i kulturlivet. Och då har jag märkt att sedan den tiden har alla möjligheter för kulturlivet strypits, sakta med säkert. Kulturen har inte längre tyngd, det är inget man tar på allvar längre. Det är uruselt. Den utvecklingen har varit raka spåret nedåt hela tiden, men värst under de sista sex åren. Man lägger inte pengar på konsten. Det är ett brott mot livet, säger Gisela Löwenberg.

För det första saknas platser för konstnärer att ställa ut sin konst. Hon är en av konstnärerna som högt protesterat mot nedläggningen av Konsthall Märsta. Konsthallen har numera blivit en träffpunkt för seniorer som endast är öppen ett antal timmar per vecka.

– Men en utställningsplats kan också fungera som en samlingslokal dit äldre kan komma och gå. Det är ett sätt att slippa vara ensam hemma, säger hon.

En utställningsplats kan också vara ett dragplåster för konstintresserade invandrarkvinnor som vill syssla med hantverk och konst, och det är ett sätt för integration.

– Kan man fånga upp nyanlända kvinnor kan man också fånga upp deras barn.

Niornas årliga konstutställning, ett initiativ för att lyfta fram konstintresserade unga, har fått sämre utställningsmöjligheter, berättar hon.

– På den senaste utställningen visades niornas bilder i en liten skrotig hörna med bara tre skärmar på Märsta bibliotek. Då var jag jättebesviken. Konstnärliga ungar bör kunna få ställa ut. Ungarna ska inte bara busa eller sitta med sina mobiltelefoner. De måste kunna skapa med sina händer.

Genom att ha en samlingslokal för konstentusiaster fångas tre grupper upp – seniorer, invandrare och unga, menar hon.

– Ars longa vita brevis, vilket betyder konsten är lång, livet är kort, avslutar hon.

Läs även: Niornas konst säkert vårtecken

Läs även: "Träffpunkten blev ingen träffpunkt"

Läs även: Nu ska konsthallen byggas om