Tolv studerande med olika bakgrunder ville börja om i sin karriär. Det de hade gemensamt var att de ville gå en utbildning som ger jobb. Därmed lockades de till bussförarutbildningen i Märsta. Utbildningen på drygt fem månader ges av Centrum för vuxenutveckling på Arlandagymnasiet. Kursen har funnits sedan 2013. Hittills har alla elever fått jobb.

– Vi lägger mest vikt på yrkeskunskaper. Körning är viktigt, men detta är ett serviceyrke och absolut viktigast är kundbemötandet. Att vara så trevlig som möjligt, säger läraren Markku Suvanto.

Han berättar att det är brist på bussförare i hela Norden.

Artikelbild

| Vänskap. Pejman Iman Salehi hjälper sina kurskamrater Selahattin Akan, Raymond Kanyike och Isayas Gulbet.

– Det gamla gardet blir ju äldre och går i pension. Sedan ökar antalet transporter så man måste ha fler förare.

Sigtunabygden hälsar på i utbildningslokalen i Kolsta. Eleverna sitter vid datorerna och gör sina arbetsuppgifter.

Ahmed Yakub Hassan från Somalia jobbar på en cateringfirma men vill ha bättre arbetsvillkor, därmed sökte han sig till denna utbildning.

– Jag vill jobba som bussförare i Märsta eller Stockholm eller som förare på en turistbuss. Samtidigt som jag jobbar kan jag också plugga för att bli byggtekniker eller ingenjör, säger han.

Artikelbild

| Turistbuss. Ahmed Yakub Hassan vill gärna köra en turistbuss.

Medan andra studerande sitter fokuserade vid datorn står en ung man och kollar hur det går för de andra och hjälper gärna till.

– Han skulle jag anställa om jag hade varit arbetsgivare, säger Ahmed Yakub Hassan om den unge mannen.

Artikelbild

| Arriva. Jeanette Sonnegård från Arriva vill gärna se fler kvinnliga bussförare.

Nyfiken går jag till mannen i fråga, Pejman Iman Salehi. Han var taxiförare i sex år och tröttnade på det.

– Man sitter och försöker tjäna pengar så snabbt man kan, och man jobbar 13 timmar per dag. Jag har bara en dag ledig också. Det blir hetsigt.

Artikelbild

| Körde taxi. Pejman Iman Salehi är före detta taxiförare som har tröttnat på sitt jobb.

Han erkänner att vissa taxiförare kör fort, men som bussförare kommer han köra mycket mjukare. Han har lärt sig mycket om trafikvett genom bussförarutbildningen.

Den äldsta i klassen är 54-åriga Selahattin Akan. Han förlorade sitt arbete i en fabrik vars verksamhet flyttades till Kina. Han öppnade därefter en tobaksaffär, men som egen företagare blev det alltför långa arbetstider.

Artikelbild

| Äldst. Selahattin Akan är 54 år gammal och drev sin egen tobaksaffär.

– Det var jobbigt. Jag vill jobba med fasta tider, säger han.

Jeanette Sonnegård från bussbolaget Arriva besöker klassen den här dagen.

– Vi skulle dock gärna se att det var lite tjejer också. Det fattas kvinnor i branschen. Jag tror det är på grund av att det är ett mansdominerat yrke, och man måste kunna ta för sig som tjej. För 30 år sedan var det 25 procent kvinnor som jobbade i SL-trafiken, nu är det nio procent. Det har sjunkit mycket, säger hon.

Arriva i Märsta har drygt 300 anställda varav cirka 20 kvinnor, säger Jeanette Sonnegård.

Munir Ben Suliman från Marocko gick på den här bussförarutbildningen 2014 och fick jobb dagen efter kursavslutet. Han trivs bra hos Benstocken parkering på Arlanda och är ett bevis på att det lönar sig att bli bussförare.

Förutom månadslön får han en bonuslön på drygt 4 000 kronor per månad. Under jul och sommar blir bonusen dubbelt så hög.

– Jag har bara jobbat som bussförare i 2,5 år men har kunnat få ett bolån för att köpa en lägenhet i Liljeholmen, säger han stolt.