Paret bodde i Märsta. Misshandeln var systematisk. Mannen slog henne med knytnävarna i ansiktet och mot kroppen, drog henne i håret och bet henne. Hon försökte värja sig och kröp ihop. Allt medan parets två små barn såg på. Hon fick värk och blåmärken och kunde ibland inte sitta på flera dagar. Han låste ut henne på balkongen och skrek hemska saker till henne.

Det var ofta bråk och tjafs mellan paret. Det fanns även svartsjuka med i bilden. Hon ville komma bort från Märsta och de kriminella kretsarna som sambon umgicks i. Samtidigt hade socialtjänsten inlett en utredning och förklarade att barnen skulle omhändertas om han bodde tillsammans med dem. Kvinnan svarade att sambon hade flyttat, men det istället flyttade familjen till en annan stad och misshandeln och kränkningarna fortsatte. Till slut lämnade hon honom.

Mannen själv säger att han ville lämna sin sambo långt tidigare och att hon var svartsjuk. Hon blev ofta agressiv och mådde dåligt. Vid åtminstone ett tillfälle försökte hon ta livet av sig.

Tingsrätten betonar att ord står mot ord. Det saknas vittnen till flera händelser. Det är inte ställt utom allt rimligt tvivel att mannen har misshandlat och kränkt henne på det sätt som kvinnan gör gällande i flera fall. Rätten anser samtidigt att kvinnan är trovärdig och i flera andra händelser är bevisningen tillräckligt stark för att döma mannen för grov kvinnofridskränkning. Påföljden blir sex månaders fängelse.