Märstabon Lena Edberg står och väntar framför restaurangen O'Leary's i Märsta. Hon har varit med i läxhjälpen sedan starten 2016, då det bara var en bokläsningsgrupp, som senare utvecklats till läxhjälp i olika ämnen, och till och med praktisk hjälp med kontakter med kommunen.

Snart börjar andra deltagare ansluta – bland annat en grupp afghanska flickor i slöjor i sällskap med afghanska pojkar. De hälsar varmt och kramas – ett glatt gäng på cirka 25 personer som ser fram emot terminens läxhjälpavslutning. Den eftermiddagen ska de äta hamburgare och pommes frites samt bowla.

Bland de 18 läxhjälpeleverna finns systrarna Mursal Faiz Mohammad, 17, och Muzhgan Faid Mohammad, 19. De kom till Sverige från Afghanistan under den stora flyktingströmmen 2015.

Artikelbild

| Ett glatt gäng på cirka 25 personer som ser fram emot terminens läxhjälpavslutning.

– Vår bror hade en konflikt med ett rikt och mäktigt gäng, som felaktigt anklagade honom för att ha varit inblandad i en olycka där en pojke dött. Vår bror blev dödshotad, därför bestämde familjen att han skulle fly, berättar Mursal Faiz Mohammad.

Brodern kom ensam till Sverige, och så småningom blev han återförenad med hela familjen – totalt sex syskon och föräldrarna.

– Men mamma dog av cancer sex månader efter att hon anlänt till Sverige, säger Muzghan Faiz Mohammad.

Det har varit svårt för familjen, med de behövde fokusera på att lära sig svenska och integrera sig i samhället – något de fick hjälp med genom läxhjälpen i Märsta.

Artikelbild

| Systrarna Muzhgan Faid Mohammad, 19 och Mursal Faiz Mohammad, 17.

27-åriga Niklas Svanberg är volontär och mattelärare i läxhjälpen. Han jobbar som försäljare, men är civilingenjör i miljö- och vattenteknik.

– Min fru såg i tidningen att de sökte folk. Vi tyckte att vi borde göra någonting. Det är kul att lära ut, vi kan mycket matte och fysik. Men nu gör jag det mer som socialt umgänge än att lära ut, för man känner sig som kompisar med dem snarare än en lärare.

Artikelbild

| Eleven Roholla Noori med Niklas Svanberg, volontär och mattelärare i läxhjälpen.

Elevernas matteläxa är svår, särskilt när man också ska lära sig språket, berättar han.

– Det är ofta för svåra grejer som man ska hjälpa till med. Det är inte som att bygga grunden utan man hoppar direkt på att bygga taket.

Artikelbild

| – Han är jättebra att peppa de andra att våga. Han är en glädjespridare, säger Lena Edberg om Fahim Haj Arem.

Men han upplever eleverna som motiverade, glada och tacksamma – trots motgångarna.

En av eleverna, Fahim Haj Arem från Afghanistan, visar ett intyg från skolan Consensum i Sollentuna där han pluggar vård. På intyget står det att han är en förebild för andra elever. Han är också med i skolans elevråd. Han har bott i Sverige i åtta år.

Artikelbild

| Ungdomarna Jalal Rezai och Farzad Gulamir med matteläraren Hossein-Bagherzadeh, matematikern från Iran.

– Jag är på läxhjälpen för att klara betygen. Jag startade för ett år sen. Jag behöver hjälp, men samtidigt hjälper jag också andra, säger Fahim Haj Arem, som har dyslexi.

Han är en av elva i familjen som kom till Sverige. Brodern kom som ensamkommande barn, och så följde de andra efter, förutom pappan som dog när barnen var små.

Artikelbild

| Den eftermiddagen ska de äta hamburgare och pommes frites samt bowla.

Lena Edberg, som sitter bredvid honom, berättar att han har varit bra på att motivera andra.

– Han är jättebra att peppa de andra att våga. Han är en glädjespridare, säger Lena Edberg.

Artikelbild

| Den eftermiddagen ska de äta hamburgare och pommes frites samt bowla.

Gruppen njuter av sin middag som sponsras av Märsta bibliotek. De fick också lägre pris från restaurangen. Förutom den bowlingkvällen kommer tjejerna ha en separat fest – där de ska ta av sina slöjor och dansa i ett hem i Rosersberg.

– Eleverna vill ju våga och festa, säger Lena Edberg.

Artikelbild

| Muzhgan Faid Mohammad och Nazanin Rezai bowlar.

Att våga, att lära sig språket, att undvika bråk och fokusera på studierna. Det är sakerna som de har lärt sig genom ett varmt umgänge i läxhjälpen. Och när de ser att de går framåt ska de såklart fira.