De fyra matcherna mellan Örebro och Almtuna under säsongen 1980/81 blev smått historiska. Men mer om dessa senare.

Först lite bakgrund om Örebro.

Klubben gick upp i elitserien under säsongen 77/78, men åkte ur direkt. Men nu skulle det satsas – ordentligt. Örebro skulle upp, till varje pris.

Artikelbild

| Jan Claesson fyllde nyligen 60 år och är en av Almtunas mest kända spelare genom alla tider. Han minns matcherna mot miljonkedjan i Örebro för 38 år sedan.

Örebro skulle bli ett etablerat elitserielag. Så var det meningen.

Hockey-Sverige fick all anledning att häpna när Örebro dunkade in tre spelare på ett bräde inför division I-säsongen 79/80. Tre landslagsspelare.

x Lars-Gunnar "Krobbe" Lundberg, en av Sveriges bästa tekniker någonsin.

x Martin Karlsson, en skridskoåkare i klass med de allra bästa i Sverige.

Artikelbild

| UNT 9 februari 1981. Almtuna har spelat 7–7 mot Örebro och sportredaktionens Bertil Lundvik har skrivit om matchen.

x Hardy Nilsson, grovjobbaren – Sveriges svar på Sovjets Boris Mikhailov.

Nästan omgående fick Örebros nya trio epitetet miljonkedjan.

Artikelbild

| UNT 20 november 1980. Sportredaktionens Nils Östlund var på plats i Örebro när Almtuna spelade osannolika 8–8 efter att legat under med 7–3.

Publiksiffrorna i Vinterstadion ökade rejält. Örebro vräkte in mål – 304 (!) på 36 matcher, som ger ett snitt på otroliga 8,4 mål per match.

Men något avancemang till elitserien blev det inte. Laget slogs ut av Luleå i två raka matcher. Men satsningen fortsatte. Örebro skulle bara upp.

Det var nu – säsongen 80/81 – som Almtuna och Örebro spelade fyra otroliga matcher där målen haglade.

– Att möta Örebro var extra tändvätska, i alla fall för mig. "Krobbe" Lundberg var en stor spelare på den tiden, och man väntade på att han skulle titta ner i isen så man kan ge honom en propp. Men det var inte lätt, "Krobbe" var så bra att man inte fick så många chanser, säger Janne Claesson, som var bara 22 år då men redan en stjärna i Almtuna under tränaren Håkan Lindgrens ledning.

Örebro fortsatte att ösa in mål, men försvaret – och särskilt målvakterna – var inte den bästa lagdelen. Det var offensiven som Örebro levde på.

Onsdag 19 november 1980 möttes lagen för andra gången. (I det första mötet i Uppsala vann Örebro med 6–5).

Favorittippade Örebro gjorde 7–3 efter 3.45 av den sista perioden. Nygamle backen Björn "Nalle" Johansson – även han med a-landslagsmeriter – gjorde målet framspelad av Hardy Nilsson och Martin Karlsson.

Örebro var på väg mot en storseger mot det relativt anonyma Almtuna.

Ett litet Almtunahopp tändes dock efter 5.42 när Janne Claesson assisterade ÖystenJarlsbo – 7–4.

– Jag kommer inte ihåg några detaljer från matcherna, men jag minns att det var målrikt och kul att spela, säger Claesson.

Efter reduceringen till 7–4 fortsatte Almtuna att ösa på mot ett Örebro som inte direkt backade hem. Tre minuter och tre sekunder efter Jarlsbos 7–4-mål stod det 7–7 på resultattavlan. Mål av Thomas Helander, Mats Nyström och Örjan Lövdahl. Scenförändringen var total.

Men nu var det Örebro man mötte – ett lag som satsade allt framåt.

Kent Bengtsson gjorde 8–7 till Örebro efter 13.51. Men att bevaka ledningen verkade inte vara av högsta prioritet för Håkan Wickbergs lag.

När det återstod en minut och nio sekunder kvitterade Almtuna genom den lille liraren Mats Nyström.

På två matcher mellan lagen hade publiken fått se 27 mål.

– Örebro spelade väldigt offensivt samtidigt som vi gjorde fyra bra matcher mot dem. Jag var otroligt taggad i de matcherna, man ville vinna till varje pris, säger Janne Claesson.

När lagen möttes nästa gång i Vinterstadion – den 15 december – hade UNT följande rubrik: "Almtuna återställde ordningen – körde slut på Örebro."

Almtuna vände underläge på 3–2 – gjorde 4–1 i den sista perioden och vann med 7–4. Janne Claesson fortsatte att dominera. Nu två mål.

Den målsnålaste matchen mellan Örebro och Almtuna var 5–6-mötet i Uppsala, men den andra matchen i Gränbyhallen blev minnesrik.

Örebro gjorde sin vana troget massor av mål. Det stod 5–7 när det var mindre än tre minuter kvar. Då klev Janne Claesson fram – igen.

Han överglänste sina namnkunniga motståndare i Örebro. Han dominerade på ett sätt som få trodde vara möjligt.

– Han kunde vända en match på egen hand, säger anfallskollegan Thomas Helander, som tycker att det är obegripligt att Claessons tröja inte är hissad i Gränbyhallens tak.

Hur som helst, 5–7 blev 7–7 när Claesson satte den sista pucken efter 19.20. Han assisterade till "Jos" Cederlunds 6–7-mål.

De fyra matcherna mellan Almtuna och Örebro bjöd på 52 mål, ett snitt på 13 mål per match. Publiken stortrivdes i Gränbyhallen. Almtuna gjorde 210 mål, ett snitt på 5,8 mål per match.

Janne Claesson kom trea i poängligan (30+29) efter Hardy Nilsson och Martin Karlsson men före "Krobbe" Lundberg.

– Det var ett enormt drag i hallen under den här tiden. Det var fullt med folk på uppvärmningen. När man kom till samlingen vid kvar över tre på söndagarna (matcherna började klockan fem) var det långa köer utanför, berättar Janne Claesson.

Det fanns inga förköpsbiljetter. Det var så att säga först till kvarn.

Speakern KG Iweros fick ofta be publiken att flytta mot mitten så att fler kunde få plats på de enkla träbänkarna av den typ som fanns som ståplatsläktare på fotbollsarenor.

Almtunas säsong 1980/81 var en av klubbens bästa genom alla tider.

Men sedan splittrades stora delar av spelartruppen. Janne Claesson värvades av nye Djurgårdstränaren Leif Boork och fick också plats i Tre Kronor där det blev 16 landskamper.

Skillnaden mellan Almtuna och Djurgården var stor.

– Vi hade inte samma bredd i Almtuna, där vi hade mer av ett kompisgäng. I Djurgården var det helt annat, där var det mycket mer kamp på tärningar. Det smällde rejält, det var jag eller du. Fick man en spark på benet under en träning på försäsongen så var det ingen som sade ett ord. Det var mycket hårdare attityd än i Almtuna.

Janne Claesson blev svensk mästare i både Djurgården och Södertälje. Han spelade Canada Cup 1984.

Ett par år senare återvände Claesson till Almtuna och gjorde en av sina bästa säsonger någonsin när han ledde laget till den gamla allsvenskan 1989. Han var lika dominant då som under matcherna mot Örebro.

Nu har Claesson blivit 60 år och firade i somras tillsammans med bland andra några av sina gamla lagkamrater från Almtuna.

Thomas Helander hade ett ordnat en tipspromenad med Claessonfrågor, där den sista löd: Vilken spelare har simmat i Fyrisån till Ekoln efter en match i Gränbyhallen.

Fyra svarade att det var Claesson.

Men det svarsalternativet var påhittat av Helander, men om någon skulle ha gjort den simturen så var det nog nummer 13, Jan Claesson.