Flera konkurrenter ifrågasatte förut om Årsjö verkligen hade något handikapp.
2022 var ett minst sagt speciellt år för Ebba Årsjö. Det var året som hon på allvar slog sig in i svenska folkets hjärtan genom två guld vid Paralympics i Kina och sedan på sommaren, som första paralympier, tilldelades Victoriapriset. Nu pågår uppladdningen för fullt inför vinterns Paralympics i Milano – och Årsjö har blivit Uppsalas guldhopp. För sedan en tid tillbaka har hon flyttat till staden från Norrköping.
– Jag har alltid flängt runt, jag visste knappt vad in och ut var. Jag bodde lite i Vemdalen, lite i Norrköping och sådär. Så träffade jag den här killen och då blev det lite som att ”hit ska jag”. Det kändes bra och tryggt på ett sätt, sen ganska naturligt eftersom jag flängt så mycket. Jag har inte haft en riktigt fast punkt, säger Årsjö när UNT träffar henne på ett café i centrala Uppsala.
Killen ja. Han heter Joel, kommer från Björklinge och är alltså anledningen till att Uppsala alltså fått en av Sveriges bästa idrottare som invånare.
– Det är lite tråkigt, men vi träffades på Tinder. Vi träffades i början av sommaren 2022 några månader efter Paralympics. Jag trodde att han var för snygg för att vara snäll faktiskt, men han var faktiskt väldigt snäll.
Hade du någon relation till Uppsala innan?
– Ingenting, nej… alltså noll. Jag hade inte ens stannat i staden. Man har ju åkt förbi hundra gånger och sett de här två tornen, men annars inget. Det är väldigt kul att det är något helt nytt tycker jag.
Hur trivs du?
– Jag trivs jättebra. Uppsala är verkligen så fint. Det är stort, det är ordning och jag gillar det här fina och gamla liksom. Det är vackert.
Hon tävlar fortfarande för Vemdalen och att byta till Uppsala Slalomklubb är inte aktuellt.
– Nej, utan det är så praktiskt med Arlanda bara 25 minuter härifrån. Jag har tjänat så mycket tid och nätter på att på att bo här. Det är väldigt bra när man flyger mycket från Arlanda.
Ebba Årsjö har flyttat till Uppsala.
Årsjö är på ett strålande humör. Hon äter en räkmacka och berättar om sin nya hemstad, tankarna inför den kommande säsongen och hur hon faktiskt saknar att hjälpa till att manövrera grävmaskinen hemma på pappas gård. Bakom allt detta döljer sig dock den smärta som hon upplever varje dag.
– Det är ju aldrig noll, säger hon när UNT ber henne beskriva den på en tiogradig skala.
Hon föddes nämligen med Klippel-Trénaunays syndrom, en väldigt ovanlig sjukdom som gör att hennes högre ben inte kunnat bilda muskler på samma sätt som ett friskt ben. Benet saknar också hudlager och hon saknar en trampdyna.
– Det är inte superbra, det är det inte. Det blir lite värre och värre för varje år. Jag klassar mig varje dag för min PT, hur ont jag har. En etta eller tvåa är sällan jag skriver. Det är som ett konstant molande. Det känns som när man virar en gummisnodd runt sitt finger och så sitter det fast, man får lite panik. Typ så känns det tillsammans med benet hela tiden. Sedan har jag också stickningar i vaden.
24-åringen föddes i Oskarshamn, men har sedan bott i både Vemdalen och Norrköping.
Årsjö tar sitt finger och trycker in i undertecknads överarm.
– Ungefär så känns det hela tiden.
Hur är det när det är som värst?
– Det beror på underlag och allting, men det kan lätt komma upp till en åtta, tio.
Tio?!
– Ja, det har det varit några gånger när man har åkt en jobbig super-G.
Vad är det som motiverar dig att övervinna smärtan?
– Mitt handikapp är ju smärtan, att jag är svagare. Det är som att jag håller på att acceptera det. Det är min ryggsäck och alla har någonting. Jag motiverar mig genom allt annat jag får, alltså jag får ju så extremt mycket av det här. Det är bara att härda ut.
Är det fortfarande samma glädje att tävla?
– Jag skulle ljuga om jag svarade ja för mitt handikapp och smärta påverkar väldigt mycket. Det lägger sig mentalt till slut och det är ju den som får avgöra liksom. Jag kommer inte orka till slut.
Hur påverkas du i vardagen?
– Hela tiden. Jag måste ha strumpor även om jag bara är hemma liksom, om jag ska gå runt eller laga mat. Det kräver salvor och allting, det börjar blöda.
2022 tilldelads Årsjö Victoriapriset av HKH kronprinssan Victoria.
I och med flytten till Uppsala har Årsjö tagit kontakt med Akademiska sjukhuset för att starta en utredning om man kan göra något så att det ska bli bättre.
– Men vi har inte kommit så långt, jag hoppas de kommer fram till något. Det här är så ovanligt så om jag kommer till en vårdcentral så är det jag som får förklara det för läkarna, skrattar Årsjö.
Hon fick också väldigt mycket kärlek och beröm då hon, kort innan hon tilldelades Victoriapriset, för första gången visade upp sitt vänstra ben på Instagram.
Ser du dig själv som en förebild?
– Den frågan igen haha. Det är ju inte så att jag valde att bli en förebild. För bara två, tre år sedan så tyckte jag inte ens om mig själv eller mitt handikapp. Här har jag bara hamnat genom att säga vad jag tycker och vad jag gör. Det är jättebra och det har hjälpt mig här inne i huvudet.
Årjsö vann dubbla guld vid vinterns Para-VM i Slovenien.
Genombrottet 2022 har gett stjärnan en plats i rampljuset. Hon har synts på olika typer av galor, bland annat delat ut pris när svenska ishockeyförbundet firade 100 år. Hon har varit med i TV4:s långkörare ”Fångarna på fortet” och senast varit reporter kring ATG:s travprogram.
Hur ser du på kändisskapet?
– Att slå igenom när man är 20, 21… det gör väl något med en, men för mig så har det bara varit kul. Jag har trivts med det. Det är inte så att det är jobbigt eller någonting.
Känner du dig som en i den svenska idrottseliten tillsammans med Mondo Duplantis, Sarah Sjöström med flera?
– Ja, absolut. Det är ju Victoriapriset som vi har fått och när jag var på Idrottsgalan satt jag mellan dem och var nominerad till samma pris. Då kände jag att ”fan, jag är här uppe nu liksom”, det var beviset på det.
Blir du igenkänd på Uppsalas gator?
– Nej, det var lite efter Paralympics får de hade jag synts så mycket i TV. Det är äldre personer som känner igen mig. De är jag störst hos!
Totalt har Årsjö vunnit åtta VM-guld.
I vinter väntar säsongens stora mål: Paralympics i Milano.
Det blir sista gången Ebba Årsjö står på start i den största av tävlingar.
– Jag kommer nog att njuta mer den här gången eftersom det är mitt sista Paralympics och eftersom jag vet lite mer hur det fungerar om jag jämför med förra gången, säger Uppsalas nya alpina stjärna.