– Vi har bara 180 nummerlappar att dela ut, säger Christer Tinnerholm i arrangörsstaben.

Det började för tre år sedan. Christer Tinnerholm var inspirerad av så kallade ”low key”-lopp i USA som uppkommit som en motreaktion mot de stora kommersiella maratontävlingarna, att det i stället ska vara gratis och att det ska kännas småskaligt. Tillsammans med Pasi Sahi drog han i gång det hela tillsammans med en rad med samarbetspartners.
Aros marathon sträcker sig längs med den gamla banvallen mellan Uppsala och Enköping och mäter 45 kilometer (alltså något längre än en traditionell maraton).
– Första två åren var vi ett tjugotal som deltog, i fjol var det 80 anmälda och i år har vi 180, säger Tinnerholm.

Varför har loppet blivit så populärt?
– Jag skulle vilja nämna fyra faktorer. För det första så är folk nyfikna på banvallen, för det andra så är det ett lopp från punkt A till B utan några varvningar, vilket är ovanligt i maraton-sammanhang. Sedan är det en skön och avspänd atmosfär och för det fjärde så är det ett lopp som är gratis och som inte går ut på att tjäna pengar på dem som tävlar.

Trots det ökade intresset finns inga planer på att utveckla tävlingen de kommande åren.
– Mitt mål är i första hand att känna att jag vill köra tävlingen ett år till när jag har gått i mål. Så vi får se hur det känns i år, säger Christer Tinnerholm som brukar ha en kollektlåda där deltagarna kan lägga bidrag som finansierar vätskekontrollerna längs med banan.

Sveriges största maraton är Stockholm som lockar runt 18 000 löpare. Nästa störst är Växjö maraton med runt 400 deltagare.