Det var 42 år sedan Sirius var i Allsvenskan senast. Vad minns du av det?
– Jag var 14 år. Sirius hade en hel flora av bra spelare som bland annat var med i VM i Mexiko 1970. Jag minns kvalmatchen där Sirius slog Landskrona Boys med 1-0. Om man går ner på Svenssons krog så finns en väggtapet med 1-0 målet. Jag är med i publiken, skrattar Jacob Höglund.
Men Sirius åkte ut efter en säsong?
– Jo, sedan gick de upp två säsonger. Men efter det har det varit en lång ökenvandring så jag är oerhört glad över att de är i allsvenskan igen. Det senaste halvåret har jag drömt mardrömmar och oroat mig över att de inte skulle klara det. Jag tror fortfarande knappt att det är sant.
Jag har hört att du inte såg segermatchen?
– Det är rätt. Jag var på konferens i Kina. Men jag följde matchen under natten via en sajt på datorn som uppdaterades med några minuters mellanrum. Jag vankade av och an på hotellrummet hela natten tills det var klart.
Hur tror du det kommer att gå. Håller de sig kvar?
– Jag tror de kommer att hålla sig kvar i mitten, ungefär som Östersund. Men det behövs stöd från näringslivet och kommunen för att det ska lyckas. Att Sirius nu är ett elitlag är ändå en bekräftelse på att Uppsala har blivit en storstad. En stad med ett eget kultur- och idrottsliv som man kan vara stolt över.
Borde inte stödet vara större i Sveriges fjärde största stad?
– Engagemanget finns men vi måste bli fler. När man är Uppsalabo och jobbar på universitetet som jag så träffar men inte så många Uppsalabor. Redan när man börjar plugga så försvinner de. Gamla klasskompisar och många som man känner sedan uppväxten är nästan omöjliga att träffa på. Det känns ibland som om Uppsalaborna befinner sig på en annan planet.
Hur kan det här komma sig?
– Universitetsvärlden är väldigt internationell i dag. På min institution är jag ensam som infödd Uppsalabo. Alla andra kommer antingen från andra delar av landet eller från andra länder. Jag pratar knappt svenska på dagarna. Miljön är väldigt internationaliserad. Så var det inte för 30 år sedan. Då var Uppsala universitet ett svenskt universitet. Nu har det blivit ett internationellt universitet, med många utländska studenter.
Hur påverkar det stödet för Sirius?
– Många av de som kommer hit hejar på sitt gamla lag i andra delar av landet. Det är samma i bandy. I Stockholm tror jag det är annorlunda. De som flyttar dit identifierar sig snabbare med huvudstadslag som Djurgården och Hammarby. För två år sedan när jag och min bror hade varit på en match där Sirius spelade mot Hammarby stannade vi i Stora Väsby och tog lite kaffe och en hamburgare. Där satt ett stort supportergäng med grönvita halsdukar, Hammarbys färger. Alla var från Uppsala. Vad i helvete tänkte jag, vi spelar ju i samma serie. Jag hoppas på en vändning nu. Går det riktigt bra så tror jag att fler av dem som är nyinflyttade och bor kvar här kommer att byta lag till Sirius.
Vad tror du nya fotbollsarenan betyder för att öka publiken?
– Mycket. Men det är sorgligt att vi först nu ska få en modern fotbollsarena. Det tog 40 år för politikerna om att komma överens om att bygga ett Musikens hus, som alla andra städer har sedan decennier. Dagens Studenternas ser precis likadant ut som när jag var liten. Politikerna har inte prioriterat elitidrotten. Det har väl att göra med att det är så lätt att åka till Stockholm. Men jag tycker att Uppsala har fått en egen identitet utanför det Akademiska under de senaste decennierna. Vi står på egna ben. Det tror jag stärker Sirius.