GP-tävlingen var stentuff, kanske en av världens tuffaste tävlingar tyckte i alla fall Jonas Ljungblad som blev bästa svensk på en tredje plats.
- Det var tufft, riktigt elakt faktiskt. Det kändes som minst fem varv för mycket, jag hade absolut ingenting kvar i benen på upploppet, säger Jonas Ljungblad som tävlar för Team Differdange och som fick ge sig i spurtstriden mot belgaren Oliver Pardini.
87 cyklister kom till start, efter dryga halva loppet var det bara 24 kvar och fler försvann därefter. En som var med länge var Uppsalacyklisten Johan Lindgren som stundtals parkerade på platsen bakom tätklungan. Till slut föll dock även Lindgren bort, oklart varför. Men det pratades om en punktering.
Försvann gjorde även de båda fransmännen, Thomas Rostollan och Rémi Sarreboubee, som oturligt nog åkte på punkteringar kort efter varandra. I stället blev det alltså en uppgörelse mellan de båda belgarna, Tom Godvaerts och Oliver Pardini, samt svenske Jonas Ljungblad och finländaren Sami Tiainen. Den sistnämnda fick nöja sig med fjärdeplatsen.
Med fem varv kvar kom rycket som avgjorde hela GP-tävlingen och det var Tom Godvaerts som, på ett mäktigt vis, bara seglade ifrån de övriga i tätklungan. I mål var han fullständigt ensam på upploppet och kunde passera mållinjen med utsträckta armar.
- Riktigt skönt. Det är första gången jag är i Sverige. Min bror pluggar här och var och tittade på tävlingen, så det kändes givetvis extra kul att jag även kunde vinna, säger Tom Godvaerts.
Hur tufft var loppet?
- Det var otroligt tufft, men vackert.
Även bästa svensk, Jonas Ljungblad, var nöjd trots missen i spurten.
- Jag hade väl hoppats kunna köra om någon av dem, men det var svårt. Speciellt med vinden som förstörde lite. Men jag är ändå ganska nöjd med bronset, det får jag nog säga.