Carl Göransson: Det känns rätt att det var just Spanien som fick vinna"
Glöm allt snack om spansk förlorartradition. Europas kungar kommer från Spanien - och åh så rättvist det var att "la roja" fick vinna det här europamästerskapet.
Carl Göransson - EM-krönikör
Foto: UNT arkiv
Holland blomstrade så länge gruppspelet varade. Ryssland charmade oss i några matcher. Tyskland tog sig till final utan att riktigt imponera.
Spanien? Mästarna var strålande bra rakt igenom hela EM.
Först 8-3 i gruppspelet efter segrar mot Ryssland, Sverige och Grekland. Sedan 4-0 efter att ha slagit ut Italien, Ryssland och Tyskland. Totalt: 12-3 och sex segrar varav en på straffar.
Och det är inte bara siffrorna som imponerar.
Framförallt är det sättet som Spanien vann på.
För det här europamästarlaget är ett lag att förälska sig i. Den lysande målvakten Iker Casillas släppte ett billigt mål mot Sverige, men var annars säkerheten själv och stor matchvinnare i kvartsfinalen. De skickliga mittbackarna Puyol och Marchena, de offensiva ytterbackarna Sergio Ramos och Capdevila, skyttekungen David Villa och den fantastiske finalhjälten Fernando Torres är starka profiler allihop.
Och då har jag inte ens nämnt mittfältet - det magiska. De spanska spelarna behandlar bollen som någon man älskar väldigt mycket, de håller bollen inom laget, väntar på läget då de små trollgubbarna - som heter allt från Silva till Xavi till Iniesta - hittar passningar som man inte trodde var möjliga. Och för säkerhets skull glömmer jag inte att nämna mittfältets elegante sopgubbe Marcos Senna och Spaniens egen supersub Cesc Fàbregas.
Spanien är ett lag av enbart lirare, ett lag av underhållande fotbollsspelare - och det känns rätt att det var just Spanien som fick vinna den här positiva EM-turneringen.
Spanien vill spela anfallsfotboll, och den sista kvarten i finalen mot Tyskland var talande. Tyskland jagade en kvittering - men det märktes inte.
För det var Spanien som trummade på.
Den defensive mittfältaren Marcos Senna satte snyggt i gång anfallet där han själv störtade in framför målet och sånär satte 2-0. Vänsterbacken Capdevila stormade fram på sin kant och i 90:e minuten så tvekade inte högerbacken Sergio Ramos på att ta klivet in i offensivt straffområde.
Det säger en hel del om den fotbollsfilosofi som fick gå vinnande ur den här turneringen.
Tyskland då? Några bra perioder i finalen, skapade inte värst mycket, och inte minst Schweinsteiger slarvade bort flera bra lägen på fasta situationer. Totalt sett såg vi ett Tyskland som inte bör gräma sig alltför mycket, utan snarare ska glädja sig åt att ens ha nått final.
Spanien har länge varit den eviga förloraren, som alltid har underpresterat när det verkligen har gällt. Nu darrade inte laget på manschetten under hela EM-slutspelet. Vilket inte heller förbundskaptenen Luis Aragonés har gjort under hela vägen mot EM-guldet.
När halva Spanien har skrikit efter Raúl så har Luis Aragonés inte lyssnat, han har kört sitt eget race - och det gick hela vägen. Ni kommer väl ihåg när en uppretad Aragonés frågade hur många mästerskap den där Raúl egentligen hade vunnit.
Svaret var noll då - och är fortfarande noll.
Luis Aragonés har nu vunnit ett.
Den som får äran att ta över efter Aragonés kommer få pressen på sig - men kommer samtidigt till dukat bord. Det är inga fotbollspensionärer som vann EM-guld och när förbannelsen väl har brutits så ser jag inga hinder för det här spanska landslaget.
Spanien borde bara vara ännu bättre i VM om två år.
Så jobbar vi med nyheter