Carl Göransson: Sirius övermod kunde ha kostat segern

Bäst av alla: Andreas Eskhult, som påminde en hel del om en pappa som är ute och lattjar lite bandy med sin sexårige son. Eskhult släppte nämligen bara ifrån sig bollen om han själv hade lust till det - annars hade han den hela tiden som slickad vid klubbladet. Men det var inte bara en fröjd för ögat att se Eskhult snurra med hemmaspelarna, det kom en hel del vägvinnande bandygodis från Eskhult också. Sirius nummer 12 slog först den öppnande passningen ut till Olle Gabrielsson som snyggt hittade Niclas Stahlén framför kassen vid 3-1 - klappklapp-bandy när den är som bäst. Eskhult fortsatte med att snurra upp Haparandaförsvaret, som tvingades riva ner honom före straffen som gav 4-1. Och sedan serverade Eskhult bollen till Lars Fall i ännu ett strålande Siriusanfall vid 5-1. Denne fantastiskt effektive Fall, som nu alltså blev tremålsskytt för första gången på seniornivå. Sämre tillfällen kan man ju välja...

Matchen borde såklart ha varit avgjord efter 5-1, siffror som med lite bättre Siriuseffektivitet kunde ha varit större vid det laget.
Men det var då, i den 52:a minuten som Sirius två främsta motståndare gjorde entré på isen. Och då tänker jag först och främst inte på de två spelarna i Haparanda som bär de smått fantastiska namnen Mikko Kanin och Tatu Ekorre. Nej, jag tänker på Sirius egen nonchalans och hybris.
Dennis Wasberg stod först i dvala när Sakari Pörkölä fick göra första Haparandareduceringen, och nästa hemmamål kom på en onödig hörna efter att Mattias Wiberg hade drällt med bollen på egen planhalva.
Det stod helt plötsligt 3-5 på anslagstavlan - helt i onödan kändes det som.
Till slut var det Wasberg och Wiberg som ändå fick och tog möjligheten att reparera sina misstag. Wasberg genom några skickliga parader, och Wiberg genom sitt 6-3-mål.

Men ingen ska komma och säga att det var riktigt nära att Haparanda snuvade Sirius på några poäng - även om Siriusspelarna åkte runt på en skridsko i 40 minuter av matchen.
Lagen möts igen på onsdag, och jag frågade hemmatränaren Anders Strömbäck om han kan se hur Sirius ska kunna missa att sluta topp-två i kvalserien.
Han sade:
- Jag har sagt att de skulle ta full pott, nu gör de inte det, men Sirius går ju upp såklart. Bästa laget måste ju gå upp.
Siriustränaren Mats Söderman satt bredvid, skruvade lite oroligt på sig och mumlade något om "en match i taget". Men visst såg jag väl hur det samtidigt ryckte till ett litet leende i Södermans mungipa, som om han egentligen tänkte: "det är klart som fan att vi fixar det här, men jag tänker inte säga det högt."

Och så här finfint är läget: om Sirius vill slå Haparanda på onsdag så gör man det. Och det får man ju förvänta sig att Sirius vill. Elitseriekontraktet är klart redan då - om ÖSK samtidigt slår Kalix. Om inte så krävs endast en enda liten fjuttig Siriuspoäng av fyra möjliga nästa helg.
Ja, ni hör ju själva.
Om Sirius inte spelar i elitserien nästa år så lovar jag att ta kvarsittning och skriva "allt kan hända i bandy" tio tusen gånger på svarta tavlan.

Carl Göransson: Sirius övermod kunde ha kostat segern

KRÖNIKA. Det tog max två minuter - mer behövdes inte för att se att Sirius är ett mycket bättre bandylag än Haparanda Tornio. Det var klasskillnad i 52 minuter på Gränsvallen, där Sirius var snabbare, smartare, helt enkelt skickligare på allt.