Luciacupen är en klassiker i fotbolls-Uppland. Numera spelas turneringen i Diöshallen men för den som vill se fotboll mitt i natten går det fortfarande utmärkt.
I början av cupens historia var det filtgolv och spel i Gränbyhallen som gällde. Där gjorde exempelvis Ola Andersson, då i Bälinge, succé med sin kvickhet och spelsinne. Han var som skapt för fotboll på små ytor inomhus. Skaderisken var dock stor med en matta som då och då lossnade.
Årets upplaga av Luciacupen, som inleds på fredagskvällen med mötet mellan Gusks herrar och Iron, är den 33:e i ordningen. Det är Wattholma IF som arrangerar Luciacupen, som på senare år blivit mer av en breddturnering för mestadels uppländska lag. I början av cupens historia var det många heta matcher mellan de allra bästa lagen i distriktet. Det var inte ovanligt med publiksiffror på över 1 000 när det drog ihop sig till finalspel.
Från början var det bara herrlag i Luciacupen, men efter något år blev det även en damturnering. När Diöshallen vid Löten byggdes var det naturligt att flytta verksamheten dit. Spelytan är betydligt större än den som fanns i Gränbyhallen och det påminner mer om ”riktig” fotboll.
För den som så önskar går det bra att bänka sig i Diöshallen vid 17.30-tiden i dag, fredag, och titta på matcher oavbrutet fram till herrfinalen som avslutar hela kalaset med avspark klockan 16.00 på söndag.
Att tippa turneringen, eller ens utse några favoriter, är nästan omöjligt. När turneringen spelades i Gränbyhallen var det ännu svårare. Om man tittar på utomhussäsongen så bör Gusk och Bälinge ha bra möjligheter att gå långt på herrsidan medan Sirius och Gusk ser starkast ut på damsidan.