Det är sommar. Det är EM. De inskränkta hjärnorna har sommaröppet. Jag syftar på de som berättar hur värdelös damfotboll är och att Grunden Bois (spelare med utvecklingsstörning där alla är välkomna oavsett förmåga) skulle slå damlandslaget.
För tio år sedan spelade jag i F19 landslaget med bla. Seger. Hon och jag delade alltid rum. Jag tränade sex dagar i veckan. Pappa skjutsade mig 72 mil i veckan. Ibland kom vi hem 24.00. Mamma servade med nattmackor vid hemkomst. 06.25 gick bussen till morgonträningen. Herrens vägar äro outgrundliga. Segers väg Gick till EM. Min väg till horisontalläge i TV-soffan med en näve chips. Jag tog mig aldrig i närheten av A-landslaget. Jag önskar att jag satsat hårdare, men är ju tjej och skulle knappt platsa i Grunden Bois enligt vissa.
Mina föräldrar har 0 högskolepoäng i jämställdhet, men mycket sunt förnuft. Brorsan spelade fotboll och hockey. Jag fick samma möjlighet fast det inte ens fanns hockey för tjejer. Mina föräldrar har gett mig en grund som gör att jag aldrig funderar om mitt kön begränsar mig.
Vissa yngre män i småorter vars hjärna sällan passerar ortens egna 50-skyltar har en tendens att få en inskränkt hjärna. Symtom är att tycka damfotboll är värdelöst utan att ha sett en match eller ställa sig frågor som varför de utsätter sig för att se 22 flator spela fotboll. En information till dessa män är att om man har oskyddat sex så kan kvinnan bli på tjocken. Då levererar storken ett barn 9 månader senare, ditt barn. Det kan vara en flicka. Hur skulle ni med inskränkt hjärna agera då? Kommer du exkludera din dotter från fotbollen eftersom det är helt värdelöst med tjejfotboll. Eller tar du henne till träningen och förklarar: ”Du ska veta att det spelar ingen roll hur mycket du tränar. Dina förutsättningar gör att det du håller på med är helt värdelöst för du är tjej”.
Fundera på det. När ni tänkt färdigt så kan ni ge er inskränkta lilla hjärna semester så ringer jag Reinfeldt och ber han subventionera preventivmedel för personer med inskränkt hjärna under tiden.