Det finns förluster och så finns det ... en annan typ av förlust.
Almtunas 1–4 mot Pantern var just precis det: en annan typ av förlust. En sådan där match där man som spelare vill gömma sig, åka hem eller så snabbt som möjligt spela en ny match.
Det var meningen att jag skulle skriva en hyllningskrönika till det här laget. Jag hade förberett mig för att hylla spelare som Daniel Ljunggren och Henric Nordin, men det kan jag givetvis inte skriva efter att ha bevittnat detta.
I bland måste man acceptera att en motståndare är bättre – och visst, nykomlingen Pantern var bättre än Almtuna. Men det var en match utan fysiskt spel, och kanske ännu värre: Almtunas spelare kunde inte slå en passning (ohotade) på bladet, och då är det inte bara motståndarna som ska hyllas.
Nej, det här var bedrövligt. Dessutom var publiken knäpptyst ...
Låt mig ändå avsluta med något positivt och då vill jag återkomma till Ljunggren, som jag inte alls trodde på inför säsongen. Han har överraskat väldigt mycket, i alla fall på mig. Och Henric Nordin hade jag dålig koll på och trodde att han var en spelare som "blev över" och därför hamnade i Uppsala.
Nordin är inte den snabbaste på skridskorna, men han står oftast rätt och är duktig i det fysiska spelet.
Det är faktiskt lite Marcus Ragnarsson över Almtunas nummer 14.