Eskhult: Jag tycker synd om oss
- När vi klev av isen så kände jag bara att" nu spelar jag ingen mer bandy". Det finns ingen anledning att hålla på med det längre.Orden kommer från Andreas Eskhult efter att han förlorat sin sjätte SM-final med Hammarby,
Foto:
Uppsalasonen Andreas Eskhult har varit med i samtliga förlustmatcher. 2004 förlorade hans Hammarby med 6-7 efter att ha haft ledningen med 5-2 i början av andra.
Den här förlusten var nästan lika tung.
- Den här är näst intill likvärdig med 2004, även om den matchen nog vände på ett ännu konstigare sätt, säger Andreas Eskhult.
Tungt i omklädningsrummet
UNT hittar Eskhult i hörnet av Hammarbys omklädningsrum - och det är ett rum som är fyllt av förlorarnas ångest och smärta. Knappt en halvtimme har gått efter slutsignalen och det syns att många Hammarbyspelare har fällt en och annan tår efter förlusten. För det skulle ju inte kunna ske, inte en gång till. När Jesper Ericsson satte 3-0 i 63:e minuten talade egentligen allt för att Hammarby äntligen skulle nå ända fram.
Men bara drygt en halvtimme senare skyndade Jesper Ericsson av isen efter att först ha gjort brasved av klubban som sköt 3-0. Andra spelare följde efter, medan några av söndagens förlorare förkrossade låg kvar på isen.
- Jag trodde att vi skulle vinna när det var fem minuter kvar. Och jag tycker att det syns på oss i sudden att vi tror at vi ska vinna. Vi tar tag i det direkt - men sedan får de någon form av slumpmål ... suckar Andreas Eskhult, som var delaktig i Hammarbys två första mål.
Han ordnade straffen som gav 1-0 genom ett fräckt genombrottsförsök, och vid 2-0-målet noterades Eskhult för en assist.
Men ända fram räckte det inte.
- Jag tycker synd om oss, att vi inte på något sätt får avsluta med att festa ihop och uppleva glädjen. Det är det som känns värst - att aldrig få uppleva festen, att aldrig få bli hyllad tillsammans med grabbarna, menar Andreas Eskhult.
Silvermedaljer har han fått nog av nu, totalt sex stycken. Vad det blir nästa år vet han inte. Men känslan som fanns direkt efter slutsignalen - "nu spelar jag ingen mer bandy" - försvinner nog med tiden, tror Eskhult.
- Det kryper väl fram någon form av revanschlust framöver. Någonstans blir det väl fortsatt spel, det tror jag.
Sirius är ett av alternativen som nämnts, men det var liksom inte läge att tänka på nästa säsong där Eskhult satt i ett håglöst och tyst omklädningsrum.
Och kanske kanske kan det på sikt gå att finna lite tröst i att Hammarby ändå har spelat fler finaler på 2000-talet än någon annan klubb.
- Det har varit mycket glädje under säsongen, som när vi vann semifinalen. Och jag har fått spela sex finaler, så man får nog säga att det är en väldigt framgångsrik klubb och ett väldigt framgångsrikt lag som jag har spelat i. Det har varit kul, säger Eskhult.
Oklar framtid för Hammarby
Vad som händer med skuldtyngda Hammarby nu är oklart. På torsdag åker i alla fall truppen till Åre för lite gemensam semester. Men dessförinnan väntade en finalbankett - dit Andreas Eskhult gärna hade gått med en guldmedalj och inte ännu en förbannad silverpeng.
- Man får försöka gå till Slottet och låtsas vara lite glad och vara lite låtsastrevlig, suckar Andreas Eskhult.
Så jobbar vi med nyheter