Henri Hurskainen hade kopplat ett jättegrepp om finalen och vid ställningen 19–13 i avgörande set såg det ut att bli en historisk seger i Swedish Masters för det stora hemmahoppet. Då stod finländaren Ville Lång, seedad etta i turneringen, för en omöjlig vändning som skulle räcka hela vägen.
– Jag har 19–13 och hade spelat bäst i tredje, ändå kan jag inte knyta ihop säcken. Det känns oerhört frustrerande, säger Henri Hurskainen.
Vid ställningen 2–2 i första set satte Henri Hurskainen in ett ryck med sex raka bollar som skulle visa sig räcka till setseger med 21–16 till slut. Så långt allting gott för hemmahoppet som såg betydligt hetare ut än den toppseedade finländaren.
Men finländaren kom tillbaka och vann det andra setet med klara 21–14, och det var minst sagt ovisst inför avgörande set.
Precis som i första set var det dock Henri Hurskainen som tog kommandot i det tredje. 2–2 blev till 5–2 och 9–4 innan finländaren kunde jämna till siffrorna (11–9) innan paus. Strax efter kom rycket som den stora hemmapubliken, drygt 1000 personer i Fyrishov, trodde skulle räcka till hemmaseger.
Sex raka bollar och ledning 17–9, som blev till 19–13, skulle ändå inte räcka. Med åtta raka bollar stod Ville Lång för en ”omöjlig” vändning och vann finalen inför en närmast chockad hemmapublik.
– Just nu känner jag mig alldeles tom, det är nog det rätta ordet, var Hurskainens första ord efter förlusten.
Det ska inte gå att vända, men det var precis vad som hände. Har du någon förklaring om vad som gick fel?
– Jag försökte spela på samma sätt som jag gjorde hela matchen. Det är jag som ligger på och attackerar, medan han står och slår tillbaka. Jag försöker att ta initiativet hela tiden. Men i slutet fick jag absolut ingen utdelning tillbaka, och det kändes oerhört frustrerade och irriterande, fortsätter Hurskainen.
Med tanke på de knappa förberedelserna, och det faktum att det länge var osäkert om du ens skulle kunna spela, kan du ändå känna dig nöjd med en finalplats?
– Jag visste inte ens om jag skulle kunna fullfölja, så visst, jag är ändå ganska nöjd – om än frustrerad.