Jag har hittat ett foto i familjealbumet. En bild som ger en förståelse för att jag inte blev modebloggare, men framför allt visar vikten av förebilder. Bilden är tagen hemma på gården 1992. Jag hade klätt upp mig i Madickenklänning, gladiatortofflor och en tofs i luggen som sannolikt utrustad med en sändare skulle lösa de flesta mobiloperatörers täckningsproblem.
Mannen som skymtar i bakgrunden är Martin Dahlin. VM-hjälte -94. Jag är tjejen som försöker vara coolt obrydd. Jag är 8 år och Gimobo och som synes postordershoppare. I dag är förebilderna enbart ett instagramkonto bort. Det var annat under min uppväxt. Som lantis var den mest omtalade personen från orten kriminell. Det sades att han försökt plantera pirayor i Gimodammen. I tv-utbudet hade vi ettan, tvåan och fyran. Ni förstår: det var inte en hord av förebilder att välja bland.
Men 1992 hände det. Fotbollslandslaget kom till lilla Gimo och plötsligt blev det möjligt. Brolin, Limpar och Schwartz firade midsommar med oss. De visade sig vara vanliga grabbar som spelade i landslaget och jag insåg att jag också kunde bli fotbollsspelare. Jag fick åka till Bälinge och se allsvensk damfotboll och tränade så in i helvete. Och så hamnade jag också i högsta ligan i Sverige. Lilla jag från Gimo.
Alla behöver förebilder. Och jag vill ge alla vuxna idrottsintresserade föräldrar en fråga. Hur många hade besökt en EM-match i sommar om det var Rooney, Ronaldo eller Özil som kom till Sverige? Väldigt många. Ganska många hade till och med lagt om semesterplanerna. Hur många av er såg en EM-match live i sommar när vi hade världsspelare som Angerer, Nesib och Schelin i landet? Inte så många. Synd, tror era barn hade tyckt det var häftigt!
Och sen en liten påminnelse till alla föräldrar. Era barn tycker överlag att ni är ganska pinsamma och jobbiga. Kanske inte deras största förebilder. Om ni tror att ni höjer coolhetsstatusen genom att tala om för deras idrottsledare hur kassa de är eller skälla ut en domare så har ni fel. Då blir ni bara ännu sämre förebilder! Kan låta som en självklarhet, men det är det inte för alla.