Daniel Berlin, uppväxt i Drälinge mellan Björklinge och Lövstalöt, lämnade Sirius för Sandviken för sju säsonger sedan. Sedan dess har han jagat ett SM-guld. På seniornivå, vill säga. Fram till i går hade han en U16-titel med Sirius och ett U17-guld med Saik.
Drömmen blev sann på tredje finalförsöket. Vid det senast, 2008, tvingades han kliva av skadad redan efter en kvart för att sedan se sitt lag förlora mot Edsbyn.
Nu fick han äntligen höja SM-bucklan på Studenternas huvudläktare inför tusentals jublande ”stålmännen”-supportrar.
– Det här är en hyfsad barndomsdröm. Tänk att få komma hem och vinna, säger han lyckligt med guldhjälmen på efter att Saik besegrat Bollnäs med 6–5 i sudden death efter en mycket rafflande SM-final.
Sandviken var länge i brygga. Bollnäs var det spelförande laget och ledde helt i sin ordning, 3–2, efter den första halvleken. Den andra halvleken var dessutom bara fyra minuter gammal när Linus Forslund ökade på till 4–2.
Någon var tvungen att ta tag i matchen för favorittyngda Sandviken – och det var Daniel Berlin som gjorde det.
– Den här killens andra halvlek var helt sjuk, säger ”Zeke” Eriksson på presskonferensen och nickar till vänster om sig där Berlin sitter. Samtidigt nickar Saik-tränaren Thony Lindquist instämmande.
Bara tre minuter efter 4–2-målet var det Berlin som styrde in 4–3-reduceringen.
– Det kändes som att vi kom in i matchen då. Vi fick energin som vi saknade innan, säger Berlin, som är son till Jan ”Knappen” Berlin, Sirius meste landslagsman genom tiderna.
Medan andra i guldlaget inte kom upp i normal kapacitet växte 24-åringen bara mer och mer ju längre matchen led.
Vid underläge 4–5 efter en dryg timmes spel av finalen tog Berlin fart och trots att han fick en Bollnässpelare som ryggsäck lyckades han leverera bollen till Mikhael Sveshnikov som sköt. Returen slogs sedan in av Christoffer Edlund.
Plötsligt var det Sandvikens match och Bollnäs tvingades till time out.
– Jag sa till grabbarna på time outen att: ut och kriga, bara kör, vi vill det här mer än Bollnäs, säger Berlin.
Fem minuter senare ordnade han på egen hand Sandvikens andra straff i matchen. Men Christoffer Edlund, som slog in sin första till 4–5, slog den inte bättre än att Timo Oksanen i Bollnäsmålet kunde rädda.
Per Hellmyrs såg ut att ha avgjort matchen för Bollnäs på tilläggstid, men målet dömdes bort för offside.
Sudden death fick tas till för att skilja lagen åt och redan i den tredje minuten avgjordes allt till Sandvikens fördel. Berlin – vem annars? – spelade i sidled till ”Zeke” Eriksson som var siste Saik-spelare på bollen innan den passerade mållinjen.
– Det var tur att det kom så tidigt, jag hade krampkänning i benen, säger Berlin, innan han påbörjar guldfirandet på allvar.
Vem som var matchens lirare? Ni vet nog svaret.