Hävelid snart hemma för gott

Han tar emot oss i villan belägen i Bredsand, nära Mälaren och fem kilometer från centrala Enköping. Ett hus han och frun Anna köpte för tre år sedan och som bebos av familjen endast två månader om året.
- Det är under juni och juli då vi har ledighet. Här tar jag det bara lugnt och umgås mest med familjen. Förutom sommarträningen blir det också lite golf med kompisar och så har vi en båt i närheten. Vi har också hunnit med att gifta oss i sommar.

Niclas Hävelid, eller "Hävan" som han allmänt kallas, började sin ishockeykarriär i Enköpings SK och gjorde A-lagsdebut som 16-åring. Han spelade bland annat tillammans med storebror Magnus, idag assiterande tränare i Linköpings HC. Efter en säsong i dåvarande R/A 73 (Arlanda) under ledning av Roger Melin hade AIK fått upp ögonen för den då 17-årige backen och året därpå debuterade Niclas i elitserien.
- Det var både upp- och nedgångar med AIK. Första säsongen nådde vi kvartsfinal för att året därpå åka ur. Vi tog oss dock tillbaka direkt och det kanske starkaste hockeyminnet överhuvudtaget genom alla åren är när elitserieplatsen säkrades i sista kvalseriematchen. Vi var tvungna att vinna med tre mål hemma mot Boden och det blev 3-0. Minns att Boden missade ett straffslag i slutminuten, så det var dramatik in i det sista och en oerhörd lättnad när slutsignalen ljöd. Stämningen i Globen var enorm.

1998/99 blev det spel i Malmö IF där han bildade backpar med Johan Tornberg. Tränare var Niklas Wikegård och Stephan "Lillis" Lundh".
- Wikegård är nog den av de svenska klubbtränarna jag håller högst. Ärlig, säger alltid vad han tycker och är en oerhört engagerad tränare och coach. Vi har fortfarande lite kontakt sedan den tiden.
Sedan gick flyttlasset över till andra sidan Atlanten och spel i NHL för Anaheim Mighty Ducks i Los Angeles under de fem närmaste säsongerna.
- Debuten var borta mot Dallas som hade vunnit Stanley Cup säsongen innan. Det var därför ett jäkla liv i arenan när flaggan hissades och en häftig upplevelse. Minns att jag fick mycket speltid direkt och att vi föll med 2-4. Jag hade svenska lagkamater i Samuel Påhlsson, Fredrik Olausson och Jonas Rönnqvist (nye tränaren i Almtuna). Mike Babcock var tränare och den bäste jag haft. Han vann Stanley Cup med Detroit nu i våras.

Paul Kariya och Temo Selänne var Anaheims stora stjärnor och säsongen 2002/03 nådde man finalen i Stanley Cup. Förlust dock mot New Jersey Devils över sju matcher efter en tung inledning på finalserien med två raka förluster.
- Vi hade slagit ut Minnesota i fyra raka matcher i semifinalen och var inte inne i matchtempot efter att ha väntat på finalmotståndarna. Det var i alla fall riktigt nära och i mina ögon är Stanley Cup det största man kan vinna som ishockeyspelare.
Under NHL-lockouten två år senare hamnade han i Södertälje som då gick till slutspel i elitserien.
- Linköping hörde också av sig men vi bodde i Täby då så pendlaravståndet var i längsta laget. Södertälje låg geografiskt sett perfekt och det var en riktigt kul säsong.
Niclas blev offer för tradingen efter lockouten då Anaheim storstädade truppen. Ny klubbadress blev Atlanta Trashers, Georgia och ett treårskontrakt.
-Sedan har det nu blivit kontrakt på ett år till. Man är ju ingen ungdom längre och tankarna på att snart flytta hem finns där hela tiden.

"Hävan" landslagsdebuterade mot Finland 1996 och var med och vann VM-guld två år senare.
- Vi hade ett kanonlag med bland annat Peter Forsberg och Mats Sundin. Johan Tornberg blev matchvinnare i två målsnåla finalmatcher, minns Niclas.
Största framgången i Tre Kronor kom dock 2006 med OS-guldet i Turin.
- En väldigt häftig och stor upplevelse, så klart. Vi bodde i OS-byn och det var massor av svenska deltagare som stöttade oss.Jag spelade ihop med Daniel Tjärnqvist och lagets bästa match spelmässigt gjorde vi mot Tjeckien i semifinalen. Jag minns inte så mycket av finalen då man var så fokuserad och inne i matchen. Henke Lundqvists ruggiga räddning på Jokinens kanonläge i sluminuten sitter dock kvar på hinnan, liksom den erhörda glädjen som utbröt när guldet var klart. En starkt bidragande orsak till triumfen var att spelarna accepterade sina roller fullt ut. Nästan alla killarna var vana att få mycket speltid i klubblaget, däribland jag själv, men nu var det andra villkor och jag tror vi svenskar klarade det bättre än flera andra lag.

Vid en eventuell snar hemkomst vill Niclas fortsätta spela ishockey ett tag till.
-Så länge det är kul och jag är hel kör jag på. Peppar, peppar, har jag klarat mig från allvarliga skador genom åren. Enköping ligger ju nära flera intressanta hockeystäder så det ska nog ordna sig. Någon gång skulle det också vara kul att åter spela för moderklubben ESK och därmed sluta cirkeln. Assiterande tränaren Fredrik Lindberg och jag är ju jämngamla före detta lagkamrater och kompisar privat.
Vad han tänker sysselsätta sig med i Sverige längre fram i tiden är inte klart.
- Visst har man börjat tänka lite i de banorna men nu närmast är det naturligtvis bara ishockeyn som gäller. Vi får se, jag har några projekt på gång. Nå´t åt säljarhållet passar mig nog bäst då jag gillar att röra mig bland människor.

Hävelid snart hemma för gott

ISHOCKEY. Efter åtta NHL-säsonger med närmare 600 matcher tyder det mesta på att backen Niclas Hävelid återvänder till Sverige för gott efter nästa säsong.- Mitt kontrakt med Atlanta Trashers går ut och det lutar nog att vi flyttar hem till Enköping, säger Niclas.