Jens Tillman: Jag coachar med för mycket hjärta

Klockan var bara halv sex på morgonen. Jens Tillman vaknade. Kunde inte somna om.
Varför?
Det var ju hemmapremiär för Marbo Basket på kvällen. Eller med andra ord: Jens Tillmans hemmadebut som coach i damligan.
- Jag vaknar alltid så där runt halv sex när det är match. Sitter och tittar lite i väggen. Nu var jag ute och spelade 18 hål golf innan, och tänkte på annat. Sedan strök jag lite skjortor och slipsar och grejer, säger Jens Tillman.
Uppladdningen gav resultat. För det blev seger mot 08 Stockholm inför en jublande publik hemma i lilla Kinnahallen.
Men matchen var en riktig pärs för Jens Tillman.
- Jag coachar med alldeles för mycket hjärta. Efter matchen senast kom jag nästan inte ihåg någonting - jag var helt slut, svettades och hade gåshud. Min assisterande berättade hur jag hade stått och skrikit och hoppat inne på planen, och han hade fått gå ut och ta tag i mig och dra mig av planen. Det kommer jag inte ens ihåg.

När UNT träffar Jens Tillman har det gått två dagar sedan segern mot 08. Marbo Basket har just tränat i Boråshallen, och den stora anspänning som Tillman har gått och burit på inför säsongen har i alla fall släppt lite grann efter första vinsten.
- Ja, efter segern i söndags så har det släppt och allt känns lite lugnare. Det är bara att inse att jag inte vet allt. Jag är en novis på det här och jag har otroligt mycket att lära.
Och är det någonting som Jens Tillman redan har lärt sig av coachjobbet är det att det är betydligt mer nervöst än att vara spelare.
- När jag spelade kände jag att jag var i en situation där jag var bekväm - jag visste att jag inte var dålig. Att skjuta sista skottet i en SM-final var inga som helst problem, men skulle vi spela SM-final nu så skulle jag tugga sönder fingrarna av nervositet.
Tidigare har Jens Tillman bland annat coachat ungdomslag i Uppsala och, som de senaste två säsongerna, Ockelbos damlag i division II.
Nu är det för första gången högsta serien som gäller. Med det följer högre förväntningar och krav. Och ibland att det krävs lite hårdare nypor.
- Det största problemet är att jag har velat bli omtyckt av alla, säger Jens Tillman, och berättar om en av coachjobbets baksidor:
- När jag var i Ockelbo skulle vi spela match och åkte till Linköping tidigt på morgonen. Efter matchen kom en spelare med tårar i ögonen och frågade varför hon inte fick spela en enda sekund. Då dör man ju...
Under sin egen karriär var det sällan ett problem att Jens Tillman fick sitta för mycket på bänken. Men han fick veta hur det känns, när han var ny i landslaget.
- Där var Rolle Rahm och Stümer och alla häftiga... Henrik Gaddefors, Sabel... och där kom jag med stort afro, smal och spinkig - och så fick jag inte spela. Jag var helt knäckt. Det är egentligen det tuffaste jobbet: att vara skitnöjd efter en match, även om man inte har spelat en minut.

Och det är en svår, kanske omöjlig, ekvation som Jens Tillman försöker lösa. Att få alla spelare nöjda, samtidigt som det gäller att nå resultat.
- En filosofi jag har är att mina spelare ska hälsa på mig när jag blir gammal och ligger på ålderdomshem. Tänk om de kommer när jag sitter där på verandan, i rullstol med en pipa i munnen - då har jag gjort ett bra jobb.
Har du själv några gamla coacher som du skulle hälsa på?
- Wally Smith skulle jag definitivt hälsa på. Brad Dean också, det är inget snack. Och så Kelly Grant.
Jens Tillman kanske inte lyckas få alla spelare nöjda. Men efter en rolig pratstund på en dryg timme - som känns som en kvart - så är det väldigt svårt att tro att Jens Tillman skulle bli utan besök på det där ålderdomshemmet.

Jens Tillman: Jag coachar med för mycket hjärta

BASKET. Som spelare var Jens Tillman en etablerad landslagsstjärna och femfaldig svensk mästare. I damligan är han en nykomling - och Jens Tillman har en hel del att berätta om en basketcoachs våndor.