JG tackar för sig - karriären är över
INNEBANDY. Han har vunnit SM och VM.Han har utsetts till årets spelare i både Sverige och Schweiz.Han sågs som en frälsare när han kom tillbaka till Uppsala för spel i Storvreta.Men nu är det slut.Johannes "JG" Gustafssons innebandykarriär är över
Foto: UNT Arkiv
- Då på kvällen kom känslorna och jag kunde inte sova, för första gången grät jag efter en förlust, säger "JG".
Var det för att du visste att det var sista matchen?
- Ja, det var bara sorg. Det var en otrolig känslostorm, jag fick känslor som jag aldrig fått tidigare. Senare på natten tog jag fram ett stort papper och började skriva saker som jag ville göra i stället.
Som vadå?
- Måla i olja, jag har redan börjat på en tavla. Sedan vill jag även spela gitarr. Jag vill lära mig tio låter helt utantill, från början till slut. Jag har inte haft tålamodet till det tidigare. Jag vill även hinna med att spöa "Maxan" (sportchef Max Holst) i tennis och börja resa. Bland annat vill jag åka till Old Trafford och se United. Sedan ska jag ta igen kontakten med en del barndomsvänner. Tänk att kunna sätta sig på ett fik en vanlig onsdagskväll och diskutera livet. Det har jag inte hunnit med riktigt.
Varför valde du att ta beslutet?
- En stor anledning är att det inte riktigt ger mig samma glädje att spela längre som det gjort tidigare. Men jag älskar fortfarande sporten. Nummer två är att jag känt en frustration. Jag vet att jag har kapacitet att vara en väldigt duktig spelare och fortfarande kunna avgöra matcher, men skadan (i baksidan av ena låret) i kombination av en del andra saker har gjort att jag inte kommit upp i min kapacitet.
Vad ska du göra nu?
- Just nu är jag bara sugen på att betrakta sporten som jag älskar kravlöst från sidan.
Han inledde karriären i Loke, fortsatte till Ekeby och vidare till Uppsala City innan det var dags att lämna staden - och landet - för spel i Schweiz och Alligator Malans. En säsong senare lockade Kenta Sjögren och Haninge där "JG" gick från att vara en bra elitseriespelare till att ta plats i världens toppskikt.
När tidningen Innebandymagazinet nyligen rankade de bästa spelarna i Sveriges högsta serie de senaste tio åren slutade "JG" på en hedersam fjärdeplats.
Har det varit av stor betydelse genom åren att ha blivit uppmärksammad?
- Ja, det har det varit. Men samtidigt är ju sådana där listor så subjektivt. Det jag tycker är roligt är om jag blivit uppmärksammad av någon enskild spelare som sagt att jag är den bäste eller svåraste att möta.
Storvreta tog steget upp till elitserien till säsongen 01/02. Redan då inleddes jakten på att få tillbaka "JG" till Fyrishov. Det lyckades - men först en säsong senare.
- I dag är jag jättelycklig att jag bytte. Det är ett av de bästa besluten jag tagit i min karriär. Jag minns första hemmamatchen och hur underbart det var, vilken inramning! Det är otroligt att det är samma fest i Fyrishov än i dag.
Men det har varit nära att han lämnat "Hovet", Storvreta och Uppsala en andra gång. Som den gången då Kenta Sjögren försökte "sno" tillbaka "JG" till Haninge - mitt under säsongen. Det är ett av få tillfällen som det stormat runt personen Johannes Gustafsson.
- Det var en riktigt het period. Folk kallade mig både det ena och det andra. Just då var det ju inte så roligt, men lite charmad blev jag av att han (Kenta) så gärna ville ha tillbaka mig. Men jag hade kontrakt med Storvreta och var egentligen inte så intresserad av att byta.
Inför den gångna säsongen, som blev "JG:s" sista, var det nära att det blev spel i Ölandsklubben Färjestaden. Han säger att det var "jättenära" men likt förbaskat så blev han Storvreta trogen.
- Jag hade ju en dröm och vision om att vi skulle vinna SM-guld.
UNT: Det blev inte så.
- Nej (suck), det blev inte så.
Kontakten med innebandyn kommer han att behålla, men att bli tränare är inget alternativ. Att enbart vara åskådare räcker bra. Han måste ju ha tid att måla tavlor också.
HÖJDPUNKTERNA I KARRIÄREN
1. Första SM-guldet (1999)
- Matchen direktsändes i SVT från Kempehallen i Örnsköldsvik. Det var fullsatt och ett jäkla drag. Det var lite av en skräll att vi vann samtidigt som vi var riktigt bra. Jag kände mig verkligen delaktig.
2. VM-guldet i Finland (2002)
- Finland var storfavoriter och vi hade ett förhållandevis nytt lag. Jag spelade i förstafemman och var lagkapten. Det var mäktigt att kliva in i Hartwall Arena i Helsingfors inför 14 000 åskådare. Vi vann med 6-4 i öppen kasse.
3. Ligaguldet i Schweiz (1997)
- Jag kom ned till Alligator Malans och var en nobody. Jag märkte direkt att det var andra lag som var de stora, som till exempel Rot-Weiss Chur, som hade vunnit i tio år. Vi var slagna på förhand redan inför slutspelet men vi tog oss till final och vann över Rot-Weiss med 2-0 i matcher. Det blev stort firande i staden och jag blev både poängligevinnare och årets spelare.
4. Första hemmamatchen i Storvreta (Balrog, 2002)
- Jag kommer ihåg den anspänningen och pressen när "kungen var tillbaka i stan". Jag sågs som en frälsare och det var många som hade stora förhoppningar. Det var en hype som verkligen kändes.
5. Utmärkelsen Årets spelare (2002)
- Jag var väl inte så glad just då jag fick det eftersom vi just hade åkt ut mot Pixbo i semifinal, men nu när jag tänker tillbaks på det är det en utnämning som sticker ut.
1. Första SM-guldet (1999)
- Matchen direktsändes i SVT från Kempehallen i Örnsköldsvik. Det var fullsatt och ett jäkla drag. Det var lite av en skräll att vi vann samtidigt som vi var riktigt bra. Jag kände mig verkligen delaktig.
2. VM-guldet i Finland (2002)
- Finland var storfavoriter och vi hade ett förhållandevis nytt lag. Jag spelade i förstafemman och var lagkapten. Det var mäktigt att kliva in i Hartwall Arena i Helsingfors inför 14 000 åskådare. Vi vann med 6-4 i öppen kasse.
3. Ligaguldet i Schweiz (1997)
- Jag kom ned till Alligator Malans och var en nobody. Jag märkte direkt att det var andra lag som var de stora, som till exempel Rot-Weiss Chur, som hade vunnit i tio år. Vi var slagna på förhand redan inför slutspelet men vi tog oss till final och vann över Rot-Weiss med 2-0 i matcher. Det blev stort firande i staden och jag blev både poängligevinnare och årets spelare.
4. Första hemmamatchen i Storvreta (Balrog, 2002)
- Jag kommer ihåg den anspänningen och pressen när "kungen var tillbaka i stan". Jag sågs som en frälsare och det var många som hade stora förhoppningar. Det var en hype som verkligen kändes.
5. Utmärkelsen Årets spelare (2002)
- Jag var väl inte så glad just då jag fick det eftersom vi just hade åkt ut mot Pixbo i semifinal, men nu när jag tänker tillbaks på det är det en utnämning som sticker ut.
Så jobbar vi med nyheter