Jokern Mikulski trivs i Storvreta

- Allt känns bara positivt och det är kul med innebandy nu, säger Mattias Mikulski om att vara Storvretaspelare.
UNT når honom i bilen på väg från hemmet i Stockholm till träningen i Uppsala. Tillsammans med Patrik Nilsson gör han den resan de flesta av veckans dagar.

Om han var okänd för den stora massan var det i alla fall en som hade bra koll på vem Mattias Mikulski var innan han plockades till Storvreta och Fyrishov, nämligen tränaren Stefan Forsman. Forsman var den som värvade Mikulski från Ristomta till Haninge för tre år sedan.
- När jag kom dit var jag ingen elitspelare utan det var där jag utvecklades till den spelare jag är nu. Vi hade dessutom en bra assisterande tränare i Haninge, Mats Nässelqvist, och det var de (Nässelqvist och Forsman) som jag har mycket att tacka för, berättar Mattias Mikulski.
Efter Haninge blev det spel i Balrog säsongen 05/06, men den tänkta fortsättningen i Botkyrkaklubben i fjol blev det inte mycket av.
- Jag bodde fortfarande i Nynäshamn och det var svårt för mig att hinna med resor, jobb och innebandyn. Till slut var jag tvungen att tacka nej till Balrog, säger Mattias Mikulski.
I stället blev det spel i moderklubben Nynäshamn i division II.
- Men nu har jag nytt jobb (kontrollant på en hamburgerkedja) och kan jobba vilka tider jag vill och därmed också satsa vidare på innebandyn vilket känns kanon.

Redan i säsongens andra match, hemmapremiären mot Pixbo, gjorde han sitt första mål för sin nya klubb, och hans defensiva spel har successivt blivit bättre och bättre - och än bättre ska det bli.
- Jag känner att jag har mer att ge, säger Mikulski, som stortrivs i Storvreta.
- Det är kul med så mycket publik på matcherna. Det, och organisationen, är den största skillnaden mot de klubbar jag har spelat i tidigare. Från att ha spelat med 300 på läktarna har vi nu 1 500 på matcherna och till och med över 2 000 sist (mot AIK).

Att backuppsättningen är tunn är inget han klagar över. Det har gjort att han fått speltid i mängd och massor i backpar med Staffan Jacobson.
- Dessutom är Mika (Kohonen) och Matte (Samuelsson) är så bra så det är perfekt att de dubblerar och får mycket speltid, säger Mikulski och fortsätter:
- Och skulle någon bli skadad så kan vi ändå spela på två backpar.

Hur var det då med landslagsspelet? Jo, Mattias polska rötter och dubbla medborgarskap har gjort att han fått chansen att spela internationellt. Det senaste året har han spelat in sig i det polska landslaget, som för tillfället håller till i VM:s b-grupp.
- Får några månader sedan mötte vi Estland och det var inte så länge sedan vi spelade mot Tjeckien och Tyskland. Vi är sju åtta killar från Sverige där flera har spelat i elitserien eller division I.
Totalt har han hunnit med elva landskamper.
Men ännu är klassen på det polska landslaget långt ifrån den klass superligan håller.
- Botten av tvåan eller toppen av trean, säger han när han ombeds jämföra kvaliteten på det polska landslaget med svenska mått mätt.