Klubbkänsla väger tungt i Uppsala
Fyra stora Uppsalalag och fyra före detta spelare som sköter värvandet. Uppsala Basket, Sirius bandy, Storvreta och Almtuna har börjat värdera klubbkänsla och kunskap om föreningen högt.
Max Holst har varit med hela vägen under Storvretas framgångssaga. Först som spelare, nu som sportchef.
Foto: Rolf Hamilton/Arkiv
Att spelare blir sportchefer är inte ovanligt, men det har ändå inte alltid varit så inom Uppsalaklubbarna. Så är det nu. Fyra tidigare spelare har gått från isen eller golvet till att ta hand om det sportsliga ansvaret.
Martin Öhrstedt har gjort det i Almtuna, Max Holst har gjort det i Storvreta, Tobias Forss har gjort samma sak i Sirius bandy liksom John Tillman i Uppsala basket.
- Klubbarna vill kanske ha lite hjärta i föreningen och folk som bor här. Det är nog lättare när man kan organisationen lite, säger Martin Öhrstedt, som förklaring till den nya trenden.
Förra säsongen var han spelare i Almtuna. I år är han i stället sportchef på halvtid.
Max Holst gick i fjol från innebandyplanen till sportchefsrollen i Storvreta och till den här säsongen blev John Tillman sportsligt ansvarig i Uppsala basket efter att ha slutat som spelare för två säsonger sedan. Dessutom har han en plats i styrelsen. Till skillnad från Martin Öhrstedt är inte Tillman avlönad. Hans uppgift är helt på ideell basis. Den enda ersättning han fått - så här långt - är två säsongskort.
- Jag får i alla fall se matcherna gratis, säger Tillman.
Tobias Forss i Sirius bandy känner igen sig i vad Tillman berättar. Han slutade som spelare 2005. Ett och ett halvt år senare fick han nya uppgifter i föreningen och är nu en av tre personer som ingår i den sportkommitté som har ansvaret för spelartruppen. De övriga i kommittén, Andreas Bomark och Jonas Johansson, är tidigare spelare även de.
- Det krävs att någon är tillräckligt tokig och ställer upp på det här viset. Givetvis kan inte vem som helst komma in så här utan man måste ju ha kunskap om sporten, ha varit med på den här nivån och ha en del egna idéer, säger Forss.
Och så är det ju det där med klubbkänslan.
- Eftersom att det är ideellt arbete är den såklart viktig. Att tidigare ha spelat kan inte vara någon nackdel i alla fall, säger Tillman.
Han pratar om att vara länken mellan spelarna och styrelsen och hur han hela tiden vill att förutsättningarna ska bli bättre och bättre för spelarna.
- Jag tycker att man ska skämma bort spelarna så mycket som möjligt.
Samtliga UNT pratat med vittnar om hög arbetsbelastning. Arbetsuppgifterna är så många fler än att "bara" sätta ihop ett slagkraftigt lag med en allt som oftast ganska ansträngd budget.
- Det är mycket jobbigare än vad jag trodde. Det jobbigaste är att det är så mycket småsaker som ska ordnas, säger Tillman och tar fixande av bilar och lägenheter som exempel.
Att ha det sportsliga ansvaret kan vara betungande. Går det inte det bra sportsligt kan det äventyra både serietillhörighet och ekonomi.
- Det man gör kan få stora konsekvenser. Får jag ur för lite ur laget kan vi åka ur och föreningen tappar massor av pengar och publik, säger Öhrstedt.
De är överrens om att det roligaste med jobbet är när lagbygget sitter precis så bra som man hoppats och att nyförvärven är så bra som man önskat.
- Det är häftigt med grupprocesser. Att se vilka individer som kan passa ihop det är en utmaning, säger Forss.
De jobbar i samma stad och har i stort sett samma arbetsuppgifter, men har faktiskt inte något samarbete med varandra, även om de gärna skulle vilja. Det är bara tiden, eller bristen på den, om sätter stopp
- Annars skulle det vara jätteintressant att lära sig hur andra jobbar, säger Forss.
Så jobbar vi med nyheter