Ljungberg är landslagets själ

Ni har väl inte missat snacket om Fredrik Ljungberg den senaste tiden. Först några journalisters frågor om Ljungberg, som fick Lars Lagerbäck att se rött efter Sverige-Slovenien. Sedan exmålvakten/experten Magnus Hedmans teori om att Ljungberg inte är redo för EM-premiären mot Grekland på tisdag. Och som om det inte vore nog så läser jag i en kvällstidning på flyget till Lugano att hela 57 procent av läsarna hellre ser Chippen och Sebastian Larsson före Ljungberg på mittfältets kanter.
Jag tycker att det är märkligt.

För mig är Fredrik Ljungberg den självklara själen i det svenska landslaget, en fullständigt given spelare i en blågul startelva om han är frisk. Han har spelat från start i nästan varenda mästerskapsmatch under 2000-talet och han har - som Lagerbäck poängterade i förra veckan - nästan alltid gjort det mycket bra.
Och medan andra "Super Swedes" som Zlatan och Henke i perioder har tackat nej till landslaget så har Ljungberg alltid ställt upp för blågult. Dessutom alltid utstrålande en känsla av att det är förbaskat kul att få representera Sverige.
Om jag ska fortsätta att berömma Ljungberg lite till så ger han som landslagets kapten ett fantastiskt bra intryck, och visar stor professionalitet om så frågorna handlar om Zlatan, gruppmotståndarna eller kritik mot honom själv. Onsdagens presskonferens efter landslagets träning var inget undantag.
Att det sedan är fånerier att Ljungberg och Zlatan ska särbehandlas och till skillnad från alla andra spelare svara på frågor från ett podium är en annan sak.

Visst är det allt annat än optimalt att Ljungberg har varit revbensskadad i en dryg månad, men landslagskaptenen har visat förr att han kan komma i form snabbt. Det faktum att Ljungberg försökte leka osynlig i söndagens skadecomeback är inte så mycket att lägga vikt vid:
- Jag vill bara springa och passa lite och få lite spring i benen. Men jag hade kunnat bränna på ganska mycket mer, och löpt mycket mer. Alla som känner mig vet att när allvaret börjar så kör vi på ordentligt, sade Ljungberg efter första träningen i EM-land.
Det citatet bekräftar också att kapten Ljungberg känner sig mer än säker på att ha en startplats i EM-premiären.

Landslaget hade tidigare på dagen landat i ett Lugano som sade benvenuti med att öppna skyarna på vid gavel. Och onsdagens träning inför ett 500-tal åskådare (några av dem svenska) på Stadio di Cornaredo gav oss inte många svar. För efter att den blågula delegationen checkat in på fashionabla hotellet Villa Sassa (ej att förväxla med mindre förnäma Villa Brassa och Villa Mandelmassa) så tränade man bara ganska lätt i ungefär en timme.
Frågetecknen som kvarstår inför premiären om mindre än en vecka är desamma som tidigare och rör mest mittfältet.
Hur stort förtroende har Lagerbäck för Tobias Linderoth?
Förhoppningsvis inte alltför stort.
Hur stort förtroende har Lagerbäck å andra sidan för Källström?
Inte stort, men kanske tillräckligt för startelvan.
Väljer Lagerbäck att spela med Sebastian Larsson eller Chippen på högerkanten?
En fortsatt stenhård fajt, måste jag gissa så tror jag på Chippen.
Startelvan bör därför bli följande: Andreas Isaksson - Niclas Alexandersson, Olof Mellberg, Petter Hansson, Mikael Nilsson - Christian Wilhelmsson, Tobias Linderoth, Kim Källström, Fredrik Ljungberg - Zlatan Ibrahimovic, Henrik Larsson.

Till sist: i dag gör Markus Rosenberg sitt första hela träningspass sedan sin knäskada.
Men framförallt: i dag har EM kommit ytterligare en dag närmare. Bara två dagar till premiären, fem dagar till Sveriges premiär. Känner ni hur EM-pulsen stiger?