Efter säsongen belönades mittfältaren/anfallaren med en plats i U23-landslaget och fanns med under träningscupen på La Manga för en dryg månad sedan.
– Det var väl fyra år sedan jag senast var med i ett landslag så det var en ovan känsla att få åka i väg igen. Det är kul när man får ett kvitto på att man har gjort något bra, säger Lyckberg.
Du ryktades vara på väg bort från Sirius i vintras, hur nära var det egentligen?
– Det fanns några förfrågningar, men aldrig något konkret. Jag trivs och tror mycket på vårt lag i Sirius och vår spelidé så det var aldrig något alternativ.
Även om Julia Lyckberg ”bara” är 23 år känns hon redan som en veteran. Hon ger inte bara ett moget intryck när hon låter sig intervjuas. Sedan 15 års ålder har hon spelat seniorfotboll – sådant sätter sina spår.
– Jag lämnade Storvreta 2005 för Bälingetrollen, som på den tiden var Bälinges utvecklingslag. Jag tränade med a-laget, men spelade matcher med dem. 2007 fick jag göra allsvensk debut och det kändes väldigt stort. Framförallt att få spela med Anne Mäkinen, som var med under Umeå IK:s storhetstid och var en av deras bästa spelare.
Är det något som du har haft nytta av i dag, att ha fått spela med en så bra spelare i tidig ålder?
– Det var ju ett tag sedan, men då var det en stor inspirationskälla. Anne var en mittfältare som var bra på allt, både offensivt och defensivt. Jag fick svart på vitt vad som krävdes för att spela på den nivån.
Och nu har du själv en liknande roll som viktig förebild för några av era yngre spelare…
– Vi har ju flera i laget som har varit med länge.”Mickan” (Mikaela Björklund) gör ett jättebra jobb som lagkapten. Vi andra får hjälpa henne och ta ett ansvar gentemot de yngre i vad man får göra och inte göra.
Året efter debuten i damallsvenskan åkte Bälinge ur serien och gick senare i konkurs. När Bälinge lades ner gick Julia Lyckberg vidare till Danmark – och när Danmark slogs ihop med Sirius tvekade hon heller inte heller den gången på att stanna. Trots att laget fick ”starta om” i division II. Uppsalahjärtat är stort.
– Just då kändes det väldigt tungt, och vi fick bara någon vecka på oss att bestämma oss. Men så här i efterhand var det helt rätt att följa med ner. Sirius är en förening med större resurser som gör att vi kan satsa mer.
Och satsa är precis vad Julia Lyckberg har valt att göra till den här säsongen – tillsammans med flera andra i laget. Hon har bland annat tagit en paus från sina studier i språkvetenskap (har ett halvår kvar till examen) för att ge allt hon kan på fotbollen. I stället för heltidsstudier jobbar Lyckberg numera deltid i kassan på en lunchrestaurang i Uppsala för att hinna med all träning.
– För att ta ytterligare steg i utvecklingen måste man träna mer, det finns inga genvägar. Därför har jag tagit ett uppehåll från studierna för att hinna med att vara med på våra morgonträningar i veckorna.
– Det var lite så jag kände efter förra säsongen att vi inte orkade med att prestera under de sista matcherna. Men det kommer vi troligen att göra i år när vi har haft en hårdare försäsong.
Du känner inte att det blir för mycket fotboll ibland?
– Så var det kanske när man var yngre, men ju äldre man har blivit så har man lärt sig att ha en på- och av-knapp. Sedan umgås jag mycket med de andra i laget, vilket underlättar med tider och så.
Under försäsongen har Lyckberg fått chansen i en ny position som anfallare.
– Det passar mig bra. Jag känner att jag tog ett stort steg förra säsongen och klev in i en mer offensiv roll.
Hur bra tycker du själv att du är just nu, har du någonsin varit bättre?
– Jag känner mig mer bekväm i vad jag kan och inte kan, men jag känner också att jag hela tiden blir bättre. Om det inte var så vore det tråkigt att hålla på. Jag har alltid gillat att träna och få resultat på det jag gör.
Er målsättning är ganska tuff, en allsvensk plats 2014?
– Jag tycker att det vore konstigt att sikta mot något annat när vi kvalade förra säsongen. Men det kommer att bli tufft, det är ju första gången som den här serien finns.
Hur ser ditt drömscenario ut?
– Att vi drar rakt igenom den och hakar på toppen direkt och håller oss kvar. Alltså precis så som vi gjorde i fjol, men att vi håller hela vägen den här gången, säger Julia Lyckberg som är bättre tränad än någonsin.