Målvakten som gillar rampljuset

- När jag och polarna var ute någon gång, var det någon som sa: "oooh, Mark Owuya i Djurgården", vi ba, fan va coolt och gjorde high five. Det är inte ofta det händer, säger Almtunas nya målvakt.
Han kan rappa också.

Almtunas förmiddagsträning är just avslutad. En efter en åker spelarna av isen. Kvar är några utespelare som vill leka lite extra samt de båda målvakterna Mark och Linus Fernström. Det är dags för pass två för dem. Tillsammans med målvaktstränaren Mikael Andreasson ska det gnuggas lite extra.
Mark hinner in i omklädningsrummet för att hämta några bananer att slänga i sig. Han ställer snällt upp på fotograf Johanssons önskemål, bara det går fort. Han är ju trots allt där för att träna.
Men innan han drar på sig handskarna hinner han dock tjata på materialaren Pär "Careca" Lindström om en utlovad cykel så att han kan ta sig till hallen lite snabbare.
Ishockeyn är nummer ett för Mark. Det står klart när vi efter träningen sätter oss på avbytarbänken och pratar. Det är hockey, hockey, hockey.

Ena stunden gäller det förhoppningarna om att slå sig in i JVM-truppen framåt årsskiftet. Nästa stund rabblar han upp vad målvakterna i elitserien tjänar. "Han har 80-90 000 i månaden medan båda målvakten i den klubben bara har typ 60 000 tillsammans."
Men det blir prat om mycket annat också. För han är i första hand inte känd som hockeymålvakt för Sveriges befolkning utan snarare som rapparen Mark in da Park, som försökte bli Idol i tv för ett par år sedan. Han gjorde sin grej och uppfattades av många som lite av en pajas.
- Jag gick in där och bara skämtade - och det var målet, att vara sen skön snubbe liksom. All publicitet är bra publicitet.

Kommer du att söka dit igen?
- Det skulle jag kunna göra och det kanske jag borde. Fan, det kanske är dåligt av mig att inte ha gjort det, säger han och tittar ut över ismaskinen som passerar förbi i ett öde Gränbyhallen.
Artistkarriären är dock inte lika viktig som hockeyn påstår han, mer en rolig hobby.
- Det är kul att sitta och spela in, jag gör allt på datorn. Det blir mest roliga grejer med mycket humor och ett skönt flow.

Om du ska beskriva din musik, hur låter det då?
- Det är hiphoporienterat på ett sätt, men på ett sätt inte. Ganska fritt, jag gör det jag tycker är kul. Hittills har jag spelat in en video och släppt en singel, The S Song.
Han pratar som han sjunger. Det går fort, det är slang och det är svordomar.
Han växte upp i Stockholmsförorten och bor fortfarande där, även om han sedan en månad tillbaka tillbringar minst lika mycket tid i lägenheten på Botvidsgatan i Uppsala. Ska vi tro honom lär han inte släppa taget om Hägersten. Han får det till och med att låta som en av världens bästa platser att bo på.
- Det är grymt, ett riktigt skönt ställe. Skulle jag välja tre ställen att bo på skulle det vara Florida, Tokyo och Hägersten.
Florida på grund av vädret, Tokyo för att han då skulle komma närmare sitt Mangaintresse och Hägersten - för att det är ... Hägersten.
Hockeykarriären började när han var nio år och kompisarna ville få med honom till sitt lag.
- Två tre polare till sa: kom och lira i MB (Mälarhöjden/Bredäng) och ja ba, fan vad coolt. Men då sa morsan, nej du ska lira i Djurgår'n i stället. Jag sa: vad fan är Djurgården? Jag visste inte ens att de hade ungdomslag.

Att han skulle bli målvakt var i det närmaste självklart. Det var ju "så jäkla kul". Men helt oäven var han inte som utespelare heller, påstår han.
- Jag hade sån sjukt bra teknik i både innebandy och hockey, men ingen tror på mig när jag säger det nu för nu är jag så jäkla dålig, säger han och skrattar.
Talang för att stå i mål har han onekligen också. Hittills har han hunnit med att representera Sverige ett 30-tal matcher i olika juniorlandslag från U17 till U20. I fjol fick han göra debut i elitserien med Djurgården. Han säger sig inte ha haft någon överdriven talang för att bli hockeymålvakt.
- Inte mer än någon annan i alla fall. När jag var yngre klassades jag som en av de bättre 89:orna, men sedan kom jag inte med i tv-pucken eller U16-landslaget. Men när jag kom upp i b-juniorerna började jag köra ännu hårdare.
- Jag är alltid varit kvar på isen tills sista utespelaren gått av och har alltid kört hårt med styrketräningen.

Han tillhör Djurgården men startar säsongen i Almtuna. Trist kan tyckas för vilken spelare som helst med ambitioner men så ser inte Mark på det.
- Jag ser det som en bra chans, det bästa jag kunde ha hoppats på. Elitserien är kul, men jag har större chans att få speltid här. Det kanske kan bli så att jag gör 15-20 matcher i Almtuna och sedan får chansen att kliva upp i Djurgården en match.
Vad är största skillnaderna mellan Djurgården och Almtuna vad det gäller organisation, förutsättningar och intresse?
- Det känns lite som Stockholm. Det är ingen som bryr sig om hockey där och det verkar det inte vara här heller. Men det är ändå så jäkla bra här. Vi har tre jäkla hallar och man behöver bara ta ett steg från båset så är man inne i omklädningsrummet.

Intervjun är i det närmaste slut då näste materialare, Roland Smids, kommer ut i båset och upptäcker att Mark sitter med alla träningskläder inklusive skydd på sig en dryg halvtimme efter att träningen slutat.
Intervjun är definitivt över.

Målvakten som gillar rampljuset

Vi åkte till Gränbyhallen för att träffa Mark Owuya. Mark vem? säger ni.Tänkte väl det. Betydligt fler känner honom som Mark in da Park.