Videon är inte längre tillgänglig
Skandis GP:s herrelitklass inleddes i ett rasande tempo och värst var slutlige vinnaren Johan Lindgren. Han ryckte sönder fältet omgående och efter bara ett fåtal varv hade han roffat åt sig en 25-sekundersledning före en jagande klunga.
Avståndet växte till strax över 40 sekunder efter 13 av de totalt 30 tvåkilomtersvarven.
Då plötsligt bröt sig hemmaskrällen Staffan Arvidsson loss från klungan och startade en infernalisk jakt. På bara fyra fem varv var Lindgren infångad.
– Jag tyckte att det var tidigt att gå när Johan gick, men också nästan för tidigt när jag gick också, men det fick bära eller brista, säger Arvidsson.
Tätduon blev till slut även en tättrio då Johan Landström sent i loppet anslöt till de båda Uppsalaborna. En del av förklaringen? Att Lindgren överlät till Arvidsson att på egen hand sköta körningen.
– Johan myglade lite och drog ingenting. Efter ett tag sade han att om jag bara drog ett varv till skulle han ta över, men sen drog han ingenting i alla fall, säger Arvidsson.
Lindgren hymlar inte om taktiken.
– Myglade? Ja, det gjorde jag. Jag har kört cykel länge, säger Lindgren.
På det näst sista varvet tröt Arvidssons krafter och det slutade med en duell mellan Lindgren och Landström och på slutvarvet visade sig Svartbäcksbon Lindgren vara starkast. Jublandes med armarna uppsträckta kunde han passera mållinjen i ensamt majestät.
GP-vinnaren kommer nu dock att ställa cykeln åt sidan ett tag.
– Det har inte blivit så mycket i år utan kör när det är kul, säger Lindgren som nu siktar på att springa Stockholm Marathon om några veckor på personliga rekordtiden 2,40.
Hade Staffan Arvidsson, ursprungligen från Knivsta gått och vunnit hade det varit en superskräll. Att han nu ändå blev trea var ett rejält styrkebesked från hemmacyklisten som på lördagens Skandinavian Race åkte sitt längsta lopp i karriären. Med marginal.
– Jag kände mig okej i benen men sliten i ryggen. Det här rankar jag väldigt högt, det är det nog det största jag gjort, säger han.