Per-Arne Åström, Örbyhus IF
I sommar träffar UNT eldsjälarna inom föreningslivet. De som sällan märks utåt - men som klubbarna inte klarar sig utan. I dag möter vi Per-Arne Åström från Örbyhus IF
Foto: Erika Hagegård
- Jag började 1991 som fotbollstränare inom Töff men sedan 1992 har jag varit tränare för friidrottare inom Örbyhus IF. Gruppen jag tränar nu består av äldre ungdomar och vi tränar fyra gånger i veckan med ett rätt petnoga vecko-upplägg från min sida.
Din ledargärning har väl uppskattats med några utmärkelser?
- Ja, år 2004 fick jag Tierps kommuns ungdomsledarstipendium och i fjol, i samband med friidrotts-SM i Västerås, fick jag ta emot friidrottens ledarveteraners ledarstipendium.
Finns det några speciella tillfällen när du tycker att det känts extra bra att vara ledare?
- När de aktiva lyckas vid SM-tävlingar då känns det alldeles extra som när Erik Eriksson vann SM i tresteg på 15.73 och när ungdomarna sätter personbästa.
Vad är svårast som ledare och har ledarrollen ändrats under dina år som tränare?
- Ledarrollen upplever jag som rätt lika under åren men det är viktigt att skapa trivsel i grupperna för att få den rätta träningsglädjen.
Ditt bästa minne från din egen aktiva tid inom idrotten?
- Det var nog 1979 när jag vann DM i tresteg på 14.26.
Så jobbar vi med nyheter