Mikael Wallsbeck utanför en av alla träningshallar på Bosön. I den blåa byggnaden är det en fotbollsplan.
Precis som många andra grabbar i Huddingetrakten blev det hockey för den unge Mikael Wallsbeck.
Det var vid den här tiden, under de unga hockeyåren i Huddinge, som Wallsbeck drabbades av prestationsångest. Det var dock en skada som gjorde att han slutade. Men erfarenheten tog han med sig. Erfarenheten av ångest och stress.
Sedan många år jobbar han som idrottspsykolog och mental coach på Bosön.
Det mentala måendet hos idrottande tjejer och killar, från tidiga tonåren till ingången till senioråldern, var länge ett känsligt ämne – och det kan fortfarande vara problematiskt att tala om.
– Man hade inte orden förut. Ta bara min mamma: ångest fanns inte. Det var ingen som pratade om det och jag tror att det har varit ett ganska så stort mörkertal, säger Mikael Wallsbeck under en paus i arbetet på Bosön.
Tiderna har förändrats till det bättre, åtminstone när det gäller att våga prata om prestationsångest. Ofta klumpar man ihop bland annat stress och prestationsångest med psykisk ohälsa.
– Handlar det om psykisk ohälsa behöver man också bedömas av en läkare. Det är viktigt att dela upp det. Är det psykisk ohälsa är det sjukvård, alltså en problematik där det behövs medicin eller behandling för att lösa det. Sedan finns den allmänna stressen som kanske är högre inom idrott. Den behöver inte vara ohälsosam – det beror på hur man hanterar den.
Prestationsångest inom idrotten (kan också gälla skolan) är när individen känner en stark oro för att misslyckas eller för att inte leva upp till förväntningarna, sina egna eller andras.
– Sedan kan prestationsångest förstärkas av förväntningar från tränare, lagkamrater, föräldrar, fans och som kan skapa en känsla av att alltid behöva prestera på topp, och då är man inne på miljöfaktorer, säger Wallsbeck och nämner fyra punkter:
• Idrottandet.
• (Tränings)miljön.
• Ledarskapet.
• Vardagliga livet.
Mikael Wallsbeck i den lugna miljön på Bosön på Lidingö utanför Stockholm. Närheten till träningsanläggningar och den vackra Askrikefjärden är slående.
– Om alla de här punkterna svajar blir det jobbigt. Om det "bara" är det vardagliga livet som strular kan det vara tillräckligt för att skapa problem, men oftast brukar det fungera om man har en bra träningsmiljö.
Det gäller att hitta verktyg för att mildra – eller kanske till och med eliminera – stressen och ångesten.
– Det kan låta hårt, men det är inte det som händer dig som är problemet utan hur du hanterar det, säger Wallsbeck.
Enligt Mikael Wallsbeck är det svårt att slå fast att psykisk ohälsa, stress och prestationsångest ökat de senaste åren bland ungdomar. Däremot finns en stor vilja att prata om sådana problem.
– Om vi har en kurs om idrottspsykologi kan vi ha över hundra ansökningar, att jämföra med andra kurser där det kan vara 30 eller kanske 40 ansökningar. Behovet av att förstå och prata om prestationsångest och stress har ökat.
Psykisk ohälsa bland unga idrottande personer kan vara vanligt förekommande inom elitförberedande verksamheter. OBS: Genrebild.
På 80- och 90-talet, och förstås tidigare än så, fanns inte personliga datorer och telefoner på samma sätt som idag. Det var omöjligt att jämföra sin 100-meterstid på distriktsmästerskapet med tävlingar i andra delar av landet. I dag kan en ung idrottare omedelbart se hur hens 100-meterstid står sig med övriga sprinters i Sverige.
Risken finns att en ung löpare, som är snabbast i sin lilla klubb, tappar lusten att springa när det visar sig att hundratals andra ute i landet är snabbare. Det är så enkelt att scrolla på telefonen och kanske konstatera att alla andra är bättre.
– Både att höja och sänka (sig själv) kan vara lika dåligt. Det är som Joey i Vänner. Han lägger på allt gott på mackan och till slut blir den inte så god. Man kan inte utsätta sig för hur mycket stress som helst, för då slår den över. Man kan inte förvänta sig att vara opåverkad av att scrolla. Det kan vara jättekul, motiverande och triggande att scrolla och se vad andra idrottare gör, men gör man det för mycket kan det bli dåligt.
Idrottspsykologen Mikael Wallsbeck är en av de mest rutinerade inom området. Att tro lagom mycket på sig själv är ett av hans bästa tips för att hitta en inre balans. OBS: Genrebild.
Om idrottande flickor drabbas mer än pojkar av stress och prestationsångest är inte klarlagt. Men en sak har Mikael Wallsbeck sett under sina år som idrottspsykolog.
– Tjejer är mycket bättre än killar på att prata om ångest och stress och att dela med sig av känslorna till familjen eller någon närstående, säger han.
Att "härda ut", är det en metod att motverka stress och prestationsångest?
– Det dåliga med det är att det fungerar för många. Om du härdar ut och bara kör på så blir man troligtvis bättre (i din idrott) över tid och då minskar stressen. När det gäller de stressiga perioderna i gymnasiet och övergången från junior till senior så kan du härda ut och klara dig, men resultatet kanske blir att du inte orkar, du lägger av eller får någon form av utbrändhet. Det går åt så djävulskt mycket energi för att härda ut.
Så att "härda ut" är inte något som du rekommenderar?
– Nej. Men däremot är det bra att säga att det fungerar och jag förstår att vissa gör det, men att tala om det skulle göra det så mycket lättare för dem.
Nedanför Paul U Bergströms tidigare sommarboende på Bosön ligger Askrikefjärden.
Det lite uttjatade uttrycket vinnarskalle används inte så sällan. Men enligt Wallsbeck finns det ingen motsättning mellan realistiska mål och en vinnarmentalitet.
– Återigen, det beror på hur man hanterar det. Det är svårt för en tränare att säga att vi (”bara”) ska göra vårt bästa, det är klart att vi ska vinna, men det gäller att hitta approachen och då gäller det att också hitta den realistiska målsättningen. Du kan inte säga att du ska ha högsta betyg i allt i skolan och vara bäst i din idrott. Med all respekt, men det är galenskap, för det går inte.