Under 1980-talet och början av 90-talet avled en rad orienterare i vad man först trodde var twar, men som sedan i de flesta fallen visade sig bero på en bakterie, bartonella. Men twar, som också är en bakteriesjukdom, kan vara nog så illa att få. Fråga bara David Andersson.
– Jag gjorde en jättebra tävling i början av förra säsongen i Ryssland men blev sedan lite dålig och jag kan ha fått det (twar) då. Men jag fick också luftrörskatarr, det var väl en cocktail av sjukdomar, berättar han.
Han försökte träna på som vanligt men kroppen svarade inte. Det kunde gå bra ett tag, men sedan gick det sämre. Och han visste inte vad som var felet.
– Det var först i somras som jag fick reda på att jag hade haft twar. Jag fick mycket hjälp av SOK (Sveriges Olympiska Kommitté) med en rejäl utredning, säger Trollhätteåkaren
Då hade han missat uppskattningsvis mellan 150 och 200 träningstimmar. Denna säsong inledde han på allvar först i augusti men det har ändå blivit bra resultat, så bra att han nu alltså är uttagen att representera Sverige på OS i februari på 1 500 meter.
– Men det finns en ganska stor chans att jag får köra även 1 000 meter, just nu är jag förstareserv, säger han.
På SM på Studenternas vann han 500 m och 1 500 m, men fick se sig slagen av klubbkompisen Nils van der Poel på 5 000 m och avslutande 10 000 m. På slutdistansen hade han råd med att få stryk av van der Poel med en bit över 40 sekunder för att ändå ta hem totalsegern. Han fick se sig besegrad med ”bara” 32 sekunder.
– Jag gick inte för fullt utan kände mig rätt trygg i totalen. Jag började hårt men det var mest ett spel, säger Andersson.
Hur ser du på OS?
– Jag har inte hunnit tänka på något mål än. Jag ska försöka lära mig så mycket som möjligt och framför allt njuta av det. Sedan ska det bli kul bara att få käka frukost med hockeylandslaget (skratt).
På damsidan blev det storslam för Eva Lagrange, ursprungligen från Storvreta men tävlandes för Gimonäs. UNT berättade i söndagens tidning om hennes fina skalp över främsta konkurrenten Johanna Östlund på 3 000 m, men på söndagen uteblev duellerna dem emellan på 1 500 m och 5 000 m då Östlund valde att styrka sig. Lagrange tog hem allroundpriset i stor stil.
– Men 3 000-segern väger tyngre eftersom Johanna strök sig sedan. På 5 000 försökte jag bara ta mig runt och se till att jag inte diskade ur mig. Det var en väldig safeåkning, säger hon.