Mika Kohonen var glad. Över att vara tillbaka i spel och att kroppen höll. I övrigt blev det en tung kväll i Solnahallen när han åter var tillbaka på den stora scenen, sex månader efter knäoperationen.
– Hur det kändes? Helt okej. Jag är inte så himla nöjd med mitt eget, eller femmans spel. Det var jäkligt roligt att vara tillbaka. Å andra sidan är jag besviken och jag skäms lite faktiskt, säger Kohonen och fortsätter:
– Vi får be Viktor (Klintsten, målvakten) om ursäkt. Vi gick sönder i försvaret. Viktor var vår bäste spelare.
Den sammanfattningen säger en hel del om matchen, stormatchen inför fullt hus. Storvreta höll jämna steg i den första perioden både spel- och målmässigt. Hannes Öhman hittade krysset fram till 1–0 för Storvreta. Något senare hittade Rasmus Sundstedt samma kryss, fram till 2–1.
Men sedan var det stopp med målgörandet för Uppsalalaget ända fram till fem och en halv minut från slutet. Däremellan hade AIK hunnit med att göra sex mål. De flesta i slutperioden, men saken är den att AIK redan i mittperioden var klart bättre än sin motståndare.
AIK vann nästan alla dueller och var först på alla lösa bollar.
– AIK hade fart medan vi saknade fart och tuffhet framför eget mål. Förlorar du kampen framför eget mål blir det oftast mål, säger Storvretatränaren Magnus Jäderlund och fortsätter:
– Som helhet var vi lite på hälarna, både med och utan boll. Vi fick inte till det.
18.46 in på den tredje perioden hamnade Mika Kohonen i matchprotokollet för en passningspoäng till Rickie Hyvärinens reducering till 7–4. Med tiotalet sekunder kvar kunde Kohonen också ha blivit målskytt, men trots öppet mål lyckades han med bedriften att styra bollen i stolpen.
Men räkna med att tajmingen kommer allt eftersom han spelar fler matcher.
– Det var enormt kul att se honom på planen. Men vi förväntade oss inte att Mika skulle vinna matchen åt oss, vi förväntade oss mer på alla händer och fötter, säger Jäderlund.